Minnen och hågkomster

Anledningen till att jag kommer att skriva om odling i denna blogg är att jag närmast känner mej skyldig att berätta om alla olika möjligheter att lyckas med våra odlingar oavsett om det bara gäller växterna på fönsterbrädan eller på villatomtens gräsmatta. Jag vet av lång erfarenhet att det inte är så lätt att välja bland alla olika tips och råd såväl när det gäller skötseln som val av näring, blomjord m.m. som vi ständigt får i tidningar och annan media. Tyvärr så grundar sig de flesta odlingsråd och skötselanvisningar på att vi som kunder skall köpa den eller den varan som i själva verket oftast inte behövs. I många fall är det faktiskt så att när vi t.ex. skall plantera en buske eller annan växt vi köpt, rekommenderas att köpa en påse jord att plantera växten i trots att den vanliga jorden i gräsmattan eller rabatten är mycket bättre för växten . Det viktigaste för ett bra odlingsresultat är att vi i möjligaste mån följer naturens sätt att fungera, då blir odlandet miljövänligare, intressantare och billigare.

Jag har alltid varit intresserad av vilda växter ute i naturen och mitt första minne av en viss växt är redan från 3 års-åldern. Mina föräldrar och mina syskon hade flyttat från Hoting, ett järnvägssamhälle i norra Ångermanland till Jämtland. Platsen heter Nymyra och det var en jordbruksfastighet där vi hade kor, häst, får getter och höns. Det var 3 kilometer till närmaste granne.  En gång då jag följde med min Mamma ute så upptäckte jag en växt som såg lustig ut, den var mycket högre än jag och hade kraftiga blad och runt stjälkarna som höll bladen uppe så var det uppblåsta, avlånga bollar. Jag frågade Mamma vad växten hette men hon visste inte vad det var för något. Den märkliga växten fastnade i mitt minne och nu vet jag att den heter Strätta och den lustiga, uppblåsta bollen vid bladfästet heter Slida. Många gånger funderade jag på hur denna växt kunde växa så hög, den kan bli upp till 2 meter, trots att det inte var någon som gödslade dessa vilda växter.

Ur Den Nordiska Floran av Mossberg och Stenberg

 

Nu vet jag det. Förklaringen kommer så småningom. Efter några år så flyttade vi söderut till ett samhälle som heter Bodum. Det ligger i norra Ångermanland och där var växtklimatet bättre och redan vid 6 års ålder fick jag ett litet trädgårdsland där jag började min odlingsbana delvis med hjälp av min Pappa som var mycket intresserad av att odla slanggurka, något som var en sensation i den lilla byn. Han gjorde en drivbänk av bräder för denna odling och jag minns att det kom folk för att titta på den och att få smaka på gurkorna. Detta var 1932 och 10 år senare fick jag min första praktikplats i Svartsjölandet vid Mälaren. Det var en frukt och grönsaksodling och bara att få se träd med äpplen på var en upplevelse. Därefter följde ett år på en Herrgårdsträdgård på Hemsön där jag fick lära mej att ta av mössan och hälsa när jag mötte Doktorinnan Kempe. Den odlingskunskap jag lärde mej där var mycket värdefull därför att Mäster var en äldre och mycket kunnig trädgårdsmästare som följde naturens lagar. Sista praktikplatsen före trädgårdsskolan var i Pamps Handelsträdgård i Hörby. Där odlades till största delen Cyklamen men även julstjärnor och Begonior. Det var 1945 som jag arbetade där men inte på någon av dessa 3 olika trädgårdar där jag lärde mig grunderna för trädgårdsodling så använde man konstgödsel utan man använde endast naturgödsel och kompost. Men komposterna sköttes mycket noggrant och allt som kunde komposteras togs till vara. Blomjord tillverkade man själv även vid Pamps Handelsträdgård där det behövdes stora mängder blomjord. Alla trädgårdsmästare hade egna recept på blomjordstillverkningen och dessa recept hemlighölls, det var bara förman som hade tillgång till dem.

Nils Åkerstedt tillsammans med sin blivande fru Ingrid och en studiekamrat från trädgårdsskolan, Gunvor.

 Den 1:a december 2013
De odlingsråd och tips som kommer att beskrivas här kommer inte att likna några av alla de odlingsråd som förekommer i tidningar, reklamblad och andra former av media. I många fall kommer mina odlingsråd att vara raka motsatsen till de råd som de så kallade experterna ger. Den här sidan kommer i första hand att passa alla som har en känsla för natur och växter, och som tycker om att studera växterna ute i naturen, experimentera och låta växterna själva bestämma hur de ska se ut.
Det kommer att handla såväl om krukväxter som om buskar, träd, sommarblommor och perenner samt naturligtvis grönsaker.
Kan man odla t ex morötter på mer än ett sätt?
Ja, om ni vill kunna skörda ca 25 kilo morötter per kvadratmeter med en odlingsmetod som bara kräver en fjärdedel så lång tid av skötsel och som är ett rent nöje att pyssla med.
Ni kan låta en krukväxt, t ex en pelargon stå kvar i samma kruka i 10 – 15 år utan att byta odlingssubstrat. Man flyttar istället växten till en större kruka när roten blir för stor och fyller på odlingssubstrat i tomrummet mellan rotklump och kruka. Den näring, som naturen bjuder på, behöver bara tillföras 2 gånger per säsong.(Odlingssubstrat kallas, på fackspråk, det man numera använder istället för den jord vi tidigare hade i blomkrukorna)

Pelargon odlad i sand.

Hur man odlar surjordsväxter som Rhododenderon, Hortensia och de populära blåbärsbuskarna i ett pH-värde mellan 6,5 och 7, det kommer jag även att förklara. För de som odlar inom växtzon 3 – 6 så är det svårt att lyckas med Rhododenderon om den är planterad i torvmull som rekommenderas. På våren tar det lång tid innan rotklumpen tinar upp och när vårsolen värmer avdunstar vatten från bladen, men eftersom roten är frusen kan det inte ersättas och följden blir att bladen bränns.

Denna Rhododenderon växer i växtzon 5. När bilden togs 1998 var den 20 år gammal och den täckte en yta på 18 kvadratmeter. pH-värdet varierade mellan 6,5 och 7,0