Naturligt odlingssätt

En alltför stor procent av villaägare, husbehovs och kolonilotts odlare använder kemikalier vid sitt odlande, i flesta fall utan att reflektera över vilka biverkningar som användandet av konstgödsel och diverse kemiska bekämpningsmedel har på naturen i stort men även den egna och grannarnas hälsa. Man reflekterar inte heller över varför man använder alla dessa preparat, de finns i överflöd i affärerna och i annonser rekommenderas användandet av dem som en lösning på de problem som odlaren kan råka ut för. Även i de flesta odlingsråd som ges av tillverkare och försäljare av preparaten så betonas det vilka fördelar som användningen av dessa preparat har. Men för oss som odlar i mindre skala till husbehov så finns det inte någon som helst anledning att använda sådana preparat och givetvis inte heller för de som odlar miljövänligt och naturligt. Det visas ofta naturprogram i TV som handlar om naturens utveckling under miljontals år. Evolutionen talas det ofta om i dessa program och det är läran om olika arters utveckling mot högre stadium. Nog bör det väl vara klokare att vi vid vårt odlande anpassar oss till det växtsätt som växterna under miljoner år insett vara det bästa istället för att använda kemikalier som kemister under ett par århundraden kokat ihop utan att ta hänsyn till vilka följder dessa kemikalier kan ha på vår natur, livet i jorden och växternas helt annorlunda krav på näringens innehåll.

Förutom de risker som vi utsätter både oss själva och naturen för när vi använder alla dessa preparat så bli det rätt stora omkostnader för den som har en villatomt med gräsmattor, rabatter och buskage som skall skötas eller de som odlar grönsaker till husbehov. Dessa omkostnader minskar med minst 50 % om v i odlar på ett naturligt sätt. En annan anledning till att jag vill berätta om ett annorlunda odlingssätt det är att resultatet oftast blir mycket bättre när vi använder oss av naturliga gödselmedel.  Ytterligare en fördel med att dra nytta av naturens odlingserfarenhet det är att odlandet blir mindre arbetskrävande. För den som känner glädje och tillfredsställelse med att hålla på med växter så blir det bara roligare och intressantare desto längre denna samhörighet med naturen och växterna pågår.

Under de närmaste månaderna då jag inte kan hålla på med odlandet ute så tänker jag skriva på den här bloggen och berätta om hur man odlar enligt den odlingsmetod som jag tillämpat under de senaste 40 åren. Jag hoppas att det är många som tar till sig något av detta odlingssätt och får både glädje och nytta av det. För den som tvekar huruvida jag kan ha ett bättre odlingssätt än det som beskrivs i gängse litteratur så skall jag som exempel nämna resultatet vid odling av morötter. Den odlingsmetod jag tillämpar kräver betydligt mindre skötsel än normalt. Den näring jag använder är i de flesta fall gratis.  En annan fördel är att det blir varmare i odlingsbädden så att man även i kallar klimat hinner få fina skördar. Med denna odlingsmetod blir skörden cirka 25 kilo morötter per kvadratmeter. Metoden lämpar sig bäst vid mindre odlingar på 10 – 20 kvadratmeter. Sådana rekordskördar blir det inte vid odling av alla växter men skördemängden blir oftast betydligt över det normala. Den genomsnittliga skörden av morötter vid konventionell odling lär ligga mellan 3 – 5 kilo per kvadratmeteter.

Miljövänlig odling

Jag har sysslat med odling av såväl grönsaker som krukväxter, perenner, sommarblommor m.m. i över 70 års tid och gör det fortfarande. Anledningen till att jag känner behov av att skriva om ett miljövänligt odlingssätt, isynnerhet när det gäller husbehovsodling och odling i mindre skala är att marknadskrafterna helt har tagit över såväl när det gäller odlingsråd om vilka näringsämnen som vi skall köpa och vilka jordblandningar som passar de olika växtarterna. Rekommendationer som varken gynnar växterna eller miljön.

Beträffande näring till växterna så passar gräsklipp utmärkt till alla växtarter förutom att det stimulerar livet i jorden, liv som är nödvändigt för en naturlig växtkraft. Dessutom så gynnas miljön på flera sätt när vi använder gräsklipp som näring till de odlade växterna. Får gräsklippet ligga kvar på marken när gräsmattan klipps då frigörs det avklippta gräsets innehåll av näringsämnen med den följden att koldioxid sprids upp i atmosfären och övriga näringsämnen hamnar i vattendrag, sjöar och havet. Använder man den naturliga jorden eller en blandning av grus och sand (kornstorlek 0 – 8 mm.) och gödslar med gräsklipp då finns det ingen anledning att byta jord så som krävs vid odling i köpjord. Ute i naturen sker inget jordbyte för växter trots att de kan bli flera hundra år gamla. Måste jord eller växtplats bytas är det fel på jorden eller den näring man använder. Med gräsklipp som gödsel kan man odla såväl grönsaker som perenna och annuella växter samt buskar och träd utan att behöva tillföra några andra gödselmedel.

När det gäller odling av krukväxter samt vid all odling på friland i växtzoner högre än zon 3 och uppåt då är det lönande att byta ut jord mot grus och sand. Fördelarna med sand i stället för köpjorden vid krukodling är många. Växterna behöver endast planteras om när krukan är för liten och då fyller man bara på mera sand mellan rotklumpen och krukväggen på den nya krukan som bör vara c:a 2 cm större i diameter än den gamla krukan. Jag har växter som är mellan 10 och upp till 33 år gamla utan omplantering. När man använder lagrat gräsklipp som näring behöver den tillföras bara en till tre gånger per år beroende av växtart. Någon gödselvattning av krukväxterna behövs endast de två till tre första månaderna efter att växten är frösådd eller sticklings förökad. Vid odling i sandbädd på marken bör sanddjupet vara minst 15 – 20 cm djupt, gärna djupare. Fördelen med denna odlingsmetod är dels att man får större skörd per ytenhet. Det går till exempel lätt att få en skörd på 25 kilo morötter per kvadratmeter. Vid odling i sand får man tidigare skörd eftersom sanden värms fortare än jord.  Även inom zon 5 kan potatis som sätts den 1 maj vara skördeklar till midsommar om den växer på en solig plats. Övervintring av växter lyckas mycket bättre när de är planterade i sand. Den förbättrade övervintringsförmågan hos ömtåliga växter motsvarar 2 -  3 växtzoner. Dessutom är skötseln av odlingarna enklare vid odling i sand, ogräsrensning är mycket enklare dels genom att rotogräs är lätta att dra upp och dels genom att marktäckning med 10 cm gräsklipp på försommaren hindrar ogräsfrö att gro.

Sammanfattas fördelarna med att ändra på odlingssätt, så blir miljövinsterna avsevärda jämfört med konventionellt odlande, för den enskilde odlaren blir de sammanlagda kostnaderna mycket lägre, I de flesta fall blir skördarna större och arbetet med skötseln av odlingarna blir betydligt lättsammare.

Under de kommande vintermånaderna kommer jag att gå närmare in på hur man på bästa sätt odlar miljövänligt enligt naturens lagar.

Odling och drivning av blomsterlökar.

Det är både enkelt, intressant och billigt att själv odla lökar av tulpaner, påskliljor och andra narcisser m.m. och att driva dem i blom under vinterhalvåret. Detta kan man göra var man bor, från växtzon 0 upp till zon 8 om man är intresserad av att hålla på med växter och då menar jag inte bara att vattna dem och ge dem näring utan att hålla på att experimentera och göra saker som man inte försökt med tidigare. Efter 2 – 4 år är man då helt självförsörjande på blomsterlökar både för drivning i blom vintertid och för plantering i rabatter m.m.

Det tar 2 – 3 år innan man har fått igång en lökodling och lämpligast är det att börja i liten skala. Ta vara på alla lökar som följer med när ni köper en kruka med  blommande narcisser, tulpaner och andra lökväxter. När blommorna vissnar så ställs krukan på ett svalt ställe i ett fönster där de vattnas sparsamt till dess lökens blad gulnar och vissnar och då kan krukan ställas svalt och mörkt tills våren. Ofta kan man köpa lökar billigt på senhösten när lökförsäljningssäsongen är över. Lökar som skall drivas i blom vintertid  bör sätts i krukor i vanlig trädgårdsjord eller sand varefter krukorna grävs ner i jorden ute på lämplig plats eller ställs i en källare  eller annat svalt utrymme. 

Grävs de ner ute då skall krukorna först täckas med ett par centimeter sand och därefter 10 – 15 cm jord. Sanden gör att det går lättare att få bort den jord som krukorna täckts med, när krukorna skall in för drivning. De lökkrukor som placeras inne i en sval lokal skall täckas med minst 10 cm jord  för annars kan lökarna skjuta upp ur krukan när de får kraftiga rötter. Är det risk för att jorden fryser innan det kommer snö då bör man täcka jorden, där lökarna är nergrävda, med löv eller annat material som skyddar mot kyla så att lökarna hinner få kraftiga rötter innan jorden fryser. När man tar in en lökkruka där jorden är frusen då skall den först ställas på en sval plats till dess jorden tinar upp innan krukan ställs varmare för drivning av lökarna. Blommornas hållbarhet blir bättre om temperaturen inte är högre än 15 – 18 grader när lökarna drivs i blom.

Odling av blomsterlökar.

Eftersom förutsättningen för en lyckad odling alltid är större när man odlar i sand så anser jag det självklart att vi skall odla blomsterlökarna i sandbädd. Isynnerhet om man bor i en växtzon högre än 3 men jag märker tydligt att de flesta växter trivs bättre när de växer i sand även här på Öland. Jag hade en sandbädd för lökodling när jag bodde i Medelpad, växtzon 5 -6, och även under riktigt kalla vintrar så överlevde alla lökarna. Största problemet kom efter 12- 15 års odling i sandbädden, det blev så stora mängder lökar. De flesta lökarterna förökar sig villigt genom delning så därför blev det snabbt smått om plats för de blombara lökarna.

 

Den sand som skall användas bör vara av kornstorleken  0 till 8 mm, det är alltså en blandning av sand och grus. Den blandningen finns det oftast på alla ställen där man säljer jord, singel, grus m.m. Det är mest praktiskt att göra en rätt stor bädd på en gång. 1 x 3 meter är det lämpligt att börja med, på den yta som inte fylls av lökväxter först åren där kan man t.ex. odla morötter och andra grönsaker som kräver en varm växtplats. Djupet i sandbädden bör vara 25 – 30 cm, är det tung lerjord på platsen bör man öka på djupet till 40 cm.

 

De lökar som blommat inne under vintern och sedan förvaras inne i väntan på våren, skall vattnas ett par gånger per månad och placeras så ljust som möjligt. Så fort sandbädden ute tinat upp skall lökarna grävas ner. Det blir lättare med skötseln av lökarna om de olika sorterna sätts var för sig. Tulpaner skall sättas så djupt att endast toppen av löken är knappt synlig och samma är förhållandet med narcisslökar. När en tulpanlök blommat och bladen vissnat ner då bildas det en eller två större lökar och några mindre. De större lökarna kommer ofta att blomma följande vår men de mindre tulpanlökarna behöver minst en sommar för att växa till i blombar storlek. Därför bör man sortera tulpanlökarna och sätta de blombara för sig och alla små lökarna i en rad där de får växa till i ett eller två år för att bli blombara. Det går lätt att se om tulpanlök har uppnått blombar storlek genom att på hösten när bladen vissnat ner välja ut en lök av medel storlek och dela den med kniv. Har den en synlig blomknopp då går det bra att driva lökar i den storleken i blom under vintermånaderna. Även på narciss lökar växer det till nya varav några kan blomma första våren. När en narcisslök bildat flera smålökar bör de delas så får man fortare flera blombara lökar. Lökarna bör sättas med ett radavstånd på 15 – 20 cm. men bara 5 cm mellan lökarna i raden. Täck sanden  mellan lökraderna med ett 10 cm tjockt lager gräsklipp så fort som möjligt på våren. Efter 2 månader läggs 5 – 10 cm gräsklipp en andra omgång. Se till att lökbädden hålls fuktig hela sommaren.  Är det några lökar som har fint bladverk redan första sommaren då kan man på hösten ta upp några av dessa för drivning under vintern men det är först kommande höst som det finns gott om blombara lökar. På samma sätt kan man även odla hyacinter och alla andra lökväxter.

 

Dags att plantera julhyacinter.

Nu är det dags att sätta de blomsterlökar som skall blomma till jul och i början på det nya året. Hyacinter är väl de vanligaste lökblommorna till jul och de är lätta att lyckas med isynnerhet om man köper odrivna lökar. Det är ofta billigare att köpa de hyacinter som säljs pådrivna i slutet av november och i början av december men ofta så blir blommorna på dessa lökar färre till antalet än när man själv driver dem i blom. En av orsakerna till detta är att lökarna skall stå mörkt från det man påbörjat drivningen till dess att blomknoppen har lämnat löken.

Det är lätt att avgöra när det är dags att ställa fram löken i ljuset genom att försiktigt klämma mellan löken och blomställningen. Känner man ett tydligt tomtum då har blomställningen kommit tillräckligt långt för att löken skall ställas på en ljus plats.  Men det skall vara hyacintlökar som är preparerade så att de kan drivas i blom tidigare än obehandlade.  Ställs lökarna i ljuset för tidigt då fastnar blomställningen och så är ofta fallet när man köper pådrivna lökar som står framme på en ljus plats i affären.

Men vanligtvis så är även de hyacintlökar som säljs oplanterade betydligt större än de pådrivna lökarna. Eftersom det är så lätt att själv driva fram hyacintlökar i blom och även spännande att följa deras tillväxt så kompenserar det det högre priset samtidigt som man kan känna sig duktig när den väldoftande och välformade hyacinten  pryder sin plats på julbordet.

Krukan som löken sätts i bör inte vara alltför liten. Visserligen så finns det näring i löken så att det räcker för att blommorna skall utvecklas till fullo men bladverket blir kraftigare och hållbarheten bättre om det finns plats för ett kraftigt rotsystem. Vilken jord man planterar lökarna i spelar inte så stor roll även om det är en fördel att den är blandad med sand och den som har tillgång till gräsklipp bör lägga ett centimeter tjockt lager i botten av krukan. Hyacintlöken skall inte sättas djupare än att toppen på löken är 1,5 till 2 cm ovanför jordytan. Lökkrukorna bör ställas på en mörk och sval plats. Det är lättast att sköta vattningen av lökkrukorna om de ställs ner i en låg låda och täcks med 5 cm jord.  En temperatur mellan 8 – 12 grader är lämplig de första 4 – 5 veckorna och därefter höjs den till 15 – 18 grader fram till dess lökarna ställs på drivning den 28 november. Detta datum har jag alltid tillämpat med gott resultat och det även när jag hade handelsträdgård och antalet hyacintlökar var närmare tusen till antalet.

Skynda på att köpa hyacintlökarna och andra lökar för vinterdrivning, ju längre tid de ligger framme i affären desto sämre blir kvaliteten.

Det finns en låg tulpansort som lämpar sig bra för drivning till jul, den blir 15 – 20 cm hög. Den passar bra för plantering i grupper.  Men vad som är aktuellt nu det är att sätta dessa tulpaner så att de hinner rota riktigt innan de skall drivas i blom. Dessa korta jultulpaner kan man endera sätta några tillsammans i en liten kruka att ställa på julbordet men det går även lätt att flytta lökarna när de visar färg. Alla blomsterlökar bör placeras i en temperatur mellan 8 – 12 grader när de skall bilda rötter.

Det är inte enbart till julen som det är intressant att driva fram snittblommor från lökar, för den som tycker om att ha en liten bukett blommor på köksbordet, eller kanske på någon annan lämplig plats, så är det både skojigt, intressant och spännande att ägna en liten del av sin fritid åt denna hobby. Man kan med ringa kostnad ha en egen odling av blomsterlökar så att man under vintermånaderna kan plocka egenhändigt odlade och drivna tulpaner, påskliljor, narcisser m.m. Hur det skall gå till återkommer jag till.

Hösthallon

23/8 -14.

På grund av en i mitt tycke något för varm sommar så har all tid gått åt för att vattna, duscha och pyssla om växterna, såväl ute som inne och som följd därav så har allt skrivande om odling i sand och gödsling med gräsklipp fått vänta. Men när jag ser hur fantastiskt bra det växer med denna odlingsmetod så känner jag verkligen hur viktigt det är att försöka få allt flera odlingsintresserade att frångå användandet av såväl konstgödsel som det odlingssubstrat som säljs under namnet jord. Att denna påsjord inte lämpar sig för växtodling det är tillverkarens rekommendationer ett tydligt tecken på. Köparen uppmanas ju att byta denna jord varje år, det är ett tydligt bevis på den dåliga kvaliteten som detta odlingssubstrat har. Växterna ute i naturen kan växa i samma jord i hundratals år och må gott.

Jag har en lilja, Nolina Beaucarnea, Plymfiberlilja som är på sitt 33:dje år utan att den fått ny sand att växa i och en pelargon som nu är 19 år och växer i samma sand utan byte. Denna uppmaning att byta denna påsjord varje år måste endera betyda att det är något fel på den såvida det inte enbart handlar om att få sälja mera jord. Men det är beklagligt att de som odlar ekologiskt använder sig av denna påsjord t.ex. vid tomatodling när de kan använda sand och grusblandningen 0 – 8 mm, och då slippa byta odlingssubstrat åtminstone de närmaste 20 åren.

Men givetvis så är det inte bara vilket odlingssubstrat man använder som är avgörande utan även vilken näring man använder.  Den naturligaste näringen det är givetvis den näring som naturen producerar och då finns det inte någonting som är bättre än gräsklipp att användas som gödsel både vid odling på friland och vid odling i blomsterurnor m.m. Jag har använt enbart gräsklipp som gödsel vid mina odlingar i mera än 40 år och blir fortfarande förvånad varje sommar över att det kan växa så bra med denna billiga gödsel. När vi tar tillvara gräsklippet för att använda som näring då minskar vi även koldioxidutsläppet ut i miljön och ger det i stället till de växter vi odlar.

Men eftersom vi behöver gräsklipp på våren redan innan vi kan klippa gräsmattorna så är det viktigt att vi nu tar vara på allt klipp. Bästa och enklaste sättet att förvara gräsklippet det är att stoppa det i plastsäckar och knyta igen dem noga. Gräsklippet skall förvaras lufttätt annars så försvinner en hel del av näringen. Man bör även fukta gräsklippet innan det stoppas i säckarna så får det bättre konsistens vilket gör det lättare att använda. Man skall absolut inte lägga gräsklippet i komposten för då försvinner en stor del av näringsinnehållet. Det gräsklipp som skall användas till näring åt krukväxter skall förvaras på en solig och varm plats och vara väl fuktat så blir det mera kompakt, liknar kogödsel till konsistensen, och då behövs det bara ett centimeter tjockt lager av detta gräsklipp i en blomkruka 2 gånger per år för att växten skall få den näring den behöver.

En intressant växt med välsmakande bär det är hösthallon och dem kan man odla i urnor eller stora krukor.  Då kan man flytta dem till en solig plats tidigt på våren, från vinterförvaringsplatsen och senare på hösten flytta dem till en altan eller annan varm plats så att de flesta hallonen hinner mogna. Av namnet hösthallon är det lätt att dra den slutsatsen att de enbart mognar på hösten men så är inte fallet. Det går nämligen att få två skördar på varje skott. I varje fall om man odlar dem i sand och gödslar med gräsklipp. Första skörden, på ett skott, får man på hösten. I år skördade jag de första hösthallonen den 2 augusti. Jag har 2 urnor med plantor av hösthallon och det är 12 – 15 skott i varje urna. På en del skott är det över 50 blomknoppar, blommor, kart och mogna hallon. Det mognar mellan 10 till 15 hallon varje dag på mina 2 plantor. Denna skörd kan man fortsätta med till dess det blir för kallt ute men jag flyttar in en urna i ett växthus utan värme och där fortsätter hallonskörden så länge det är några soltimmar per dag.

I bruksanvisningen för denna hallonsort så står det att man skall klippa ner årsskotten på hösten efter avslutat skörd, men gör inte det. Fortsätt att vattna plantorna så länge de har blad och när bladen fallit så vattnas de med några veckors mellanrum till dess det blir minusgrader. Växtrötterna övervintrar säkrare om jorden i krukorna är fuktig när kylan kommer. Ställ urnorna på en skyddad plats där det går lätt att bädda omkring dem med löv, gräsklipp eller liknande material. När våren kommer då klipper man bort den övre delen av skotten, den del som gav skörd. Det dröjer inte lång tid förrän det skjuter ut grenar från nedre delen av skotten och på dessa grenar kommer det sedan en ny hallonskörd. Det betyder alltså att man dels får skörd på årsskotten och följande år får man skörd på de grenar som växer ut från föregående års skott. Nu vet jag inte om detta gäller enbart när man odlar dessa hallon i en blandning av sand och grus och gödslar dem med gräsklipp. Men fördelen med att odla dem i detta odlingssubstrat är bl.a. att plantorna övervintrar säkrare och att alla växter kommer igång snabbare på våren eftersom sand värms upp snabbare än jord i motsats till torvmullsblandad jord som kräver längre tid för att tina upp.

Ekologisk odling.

I en tidningsrubrik den 9 april  var det en artikel med stora rubriker. "Osäker framtid för Sveriges ekoodlare". Det gällde att EU vill införa nya regler för odling, bland annat förbud mot användning av torv. Jag blev glad och hade lust att ropa: Äntligen! Liksom när det gäller nobelpriset i litteratur.

I början av 60 talet var vi några naturälskande trädgårdsmästare och odlare som startade en förening för Naturenlig Odling där vi givetvis tillämpade odling helt efter naturens sätt att fungera. Metoden kallades även Giftfri odling, och så småningom Biologisk odling men odlingsmetoden var densamma, vi försökte följa naturens lagar;  ingen konstgödsel eller kemiska bekämpningsmedel användes.  Nu blev Statliga inrättningar inom odlingsområdet intresserade och skapade något som kallas Ekologisk odling. Den stora skillnaden mellan det vi kallade Naturenlig odling och dagens Ekologisk odling är att med den senare odlingsmetoden följer man inte naturens lagar utan nu är det till stor del Industrins och Ekonomins önskningar som styr reglerna. Som en följd av detta så tror t. ex många som vill odla naturligt att man absolut måste tillföra jorden Algomin, ett preparat tillverkat av havsalger som torkas och mals. Som gödselmedel vid ekologisk odling rekommenderas 7 – 10 kilo Algomin till 100 kv.m. odling.

Algomin är ett dyrt gödselmedel och man kan fråga sig varför man skall ta upp alger ur havet för att gödsla växter vid odling i jord när det finns naturlig gödsel som växterna i naturen klarat sig med under många tusentals år och med mycket bra växtresultat. När jag började odla i sand då jämförde jag under 5 – 6 års tid, gödsling med naturgödsel, algomin, konstgödsel och gräsklipp. Resultatet visade alltid att gräsklipp gav största skörden därefter naturgödsel. Konstgödsel och algomin gav sämsta resultatet. Odling i torv är även det en metod som tillhör ekologisk odling trots att torven lika väl som algomin är långt ifrån någon naturprodukt som hör hemma i en odling om man vill följa naturens lagar. Därför glädjer det mig att EU vill förbjuda användning av torv.

Dels så väljer aldrig växter frivilligt att etablera sig i myrmark, givetvis med undantag för några få växtarter som anpassat sig till myrmark, men rotfrukter, våra krukväxter eller buskar och träd skulle aldrig klara av att växa i myrmark trots att den s.k. påsjorden påstås vara anpassad för dessa växter.  Det finns inte några gamla fullväxta träd eller buskar på myrarna men däremot många döda exemplar av små björkar, vide och andra buskar. Förutom att växterna inte trivs i torvmull så är den att jämföra med kol och olja när det gäller tillförsel till naturen av koldioxid och andra skadliga ämnen. Eftersom det enligt tillverkarna är nödvändigt att byta denna jord varje år så betyder det stora mängder energi som åtgår för tillverkningen förutom det drivmedel som krävs för transporter av alla dessa säckar hundratals mil. I jämförelse med odling i sand som kan ske i samma sand under minst 30 års tid och som i flesta fall kräver korta transporter vid inköpet så är den odlingsmetoden mycket miljövänlig.

När det dessutom passar mycket bra med gräsklipp som gödsel vid sandodling så minskas koldioxidutsläppet från gräsklipp med 100 % i jämförelse med när gräsklippet får ligga kvar på gräsytorna efter klippningen. Vill man odla Ekologiskt för miljön och för kvaliténs skull då kan inte ett förbud mot användning av torv vara något att protestera mot. Att inte använda mera torv per år än vad som växer till låter väl optimistiskt med tanke på att det torde ha tagit 8 – 10 tusen år för att bilda ett torvdjup på en meter.

För den som vill skörda färsk potatis till midsommar så är det nu hög tid att gräva ner den i sanden. 4 – 5 potatisar i en 10 liters hink som ställs på en solig plats ger färskpotatis för flera personer. När blasten blivit 10 – 15 cm hög täcks sandytan med 10 cm nyslaget gräsklipp Även i norra Medelpad i Zon 4 – 5 så hinner potatis bli skördeklar till midsommar när den sätts i början av maj, givetvis skall den  sättas i sand så blir den fortare skördeklar.

Ett gammalt tidningsurklipp, Konsumtidningen ca 1975

Sommarblommor och blomjord

Låt sommarblommor pryda villatomten. Perennaväxter i all ära men frågan är om det inte blir mera fägring av olika ettårsväxter som lejongap, ringblommor, prästkragar, petunia, tagetes m fl arter. Oavsett om man har bara ett litet utrymme att disponera för blomsterfägringen eller stora rabatter så kan man ha många olika sorter och färger. En annan fördel med sommarblommor är att många sorter av dem är utmärkta som snittblommor och det är roligt att varje lördag kunna plocka in en bukett fräscha och väldoftande blommor.  Men vad som jag upplever som största tjusningen med alla dessa olika sommarblommor det är att man även kan börja lite smått med odlandet trots att det känns kyligt ute. När det fortfarande ligger snö kvar på marken så kan man börja pysslandet med sådden och skolning av vissa växter.

Givetvis så kan man gå till blomsteraffären eller plantskolan och köpa plantor av dessa växter, när våren har kommit och det är dags att sätta ut dem. Det är naturligtvis enklast men då går man miste om hälften av den tjusning, glädje och spänning man känner när man ser hur de små fröplantorna frodas och trivs med den omvårdnad de får. Naturligtvis så händer det även att plantorna bara vissnar ner och dör men det kan man se som en naturlig utgallring därför att största problemet, när man har fångats av tjusningen med att föröka genom frösådd och delning, det är att växtantalet blir för stort och det är mycket svårt att bara kasta bort några fina plantor.

Naturligtvis så tar jag för givet att ni som är intresserad av att pröva på egen förökning av utplanteringsväxter, även går tillväga på ett miljövänligt och naturligt sätt. Jag såg början av ett TV program där man skulle lära barn att odla. I ett växthus lade man ut några säckar torvmullsblandad jord, klippte bort plasten på översidan och så plockade man upp några tomatplantor ur en kartong och grävde ner dem i torvmullen som skulle vara gödslad så att man slapp ha något besvär med gödslingen. Då stängde jag av TV:n . Vill man få uppleva tjusningen med att odla då bör man verkligen inte starta med några säckar så kallad blomjord som är långt ifrån naturlig och som dessutom ökar koldioxidutsläppet. Även om jag inte är någon kemist så kan jag inte förstå annat än att användningen av denna typ av blomjord bidrar till ökat koldioxidutsläpp, den innehåller ju trots allt fossilt lagrat organiskt material. Det är sannerligen ingen brist på koldioxid så att vi behöver gräva upp den som under tusentals års tid lagrats i myrmarkerna. Att några affärsinriktade företag upptäckt hur enkelt det är att utnyttja myrmark, bearbeta den och kalla den för blomjord det är till mycken stor nackdel för naturen . Innehållet i dessa säckar kallas för jord men det är så långt ifrån vad växterna i naturen väljer att växa i när de sprids genom frö.  Att man dessutom säljer denna vara som blomjord speciellt anpassad för, pelargonior, rosor, potatis och många andra växter är närmast som ett skämt och en nedvärdering av växternas egen förmåga att välja rätt näring.

Det är mycket enkelt att visa på växternas krav beträffande jord eller odlingssubstrat, som numera är ett mera passande namn eftersom det finns många odlingar där man inte använder vanlig naturlig jord. När det gäller odling och skötsel av krukväxter inomhus och odling i stora krukor och urnor ute samt odling i upphöjda bäddar på villatomten så är den vanliga jorden inte så passande eftersom ett fåtal har tillgång till forna tiders kompostjord som då användes till både krukväxter, blomsterrabatter och växter som krävde en god jord. För den som nu för första gången skall börja att draga upp plantor av olika växter och att odla på ett miljövänligt sätt så kan det vara lite svårt att följa naturens lagar till hundraprocent första året, därför att det tar ett år både för växterna och odlaren att anpassa sig till denna odlingsmetod.

Det enda som behövs för all odling det är en blandning av sand och grus samt gräsklipp, bevis för detta kan ni se på denna pelargon som står och väntar på 19 växtsäsongen. Den har aldrig planterats om, så som rekommenderas för flertalet krukväxter. Med omplantering menas att man tar bort det mesta eller allt av den gamla jorden som finns i krukan och tillför ny jord. När krukväxter odlas i sand behöver man bara öka krukstorleken med några centimeter så att ny sand kan fyllas på med några års mellanrum eftersom växten efterhand får flera och kraftigare rötter. Om den gamla jorden måste bytas efter ett år är det ett tecken på att den består av fel material eller att man använder olämplig näring.

Denna växt Nolina Beaucarnea Longifolia är 32 år gammal och även den har stått i samma sand hela tiden men fått lite ny sand varje gång som krukstorleken ökats. Dessa två växter är ett tydligt bevis på att sand är det absolut bästa odlingssubstrat vi kan använda och dessutom det miljövänligaste och billigaste.

Så därför anser jag att det är självklart att endast använda sand även när man skall så frö av sommarblommor istället för att köpa hem några säckar av köpjord. Beroende på var man bor så kan en del hämta lite sand någonstans ute i naturen men för alla så finns det möjligheten att köpa hem sand. Man kan gärna köpa hem några kubikmeter sand därför att den kan ligga i flera år utan att förändras. När man nu skall så dessa frön av sommarblommor i sand, som det inte odlats i tidigare, så måste man endera blanda ut sanden med den såjord som finns att köpa, 50 % av vardera eller också blanda ut sanden med jord från trädgårdsland eller blomsterrabatter. Även då med 50 % av vardera. När man har odlat i sand ett år, oavsett vilka växter som odlats, då är den sanden utmärkt att använda som såjord kommande vårar.

Är man förutseende så skall man spara tomma smörkartonger och liknande för att ha vid sådd men fyrkantiga plastkrukor 8 cm stora passar mycket bra att använda.  Lägg först ett centimeter tjockt lager av lagrat gräsklipp i botten av krukan men i brist på detta så går det bra med lite mossa från gräsmattan eller varstans i naturen där man hitta den. Fyll krukan med sanden men när det är små frön som skall sås då är det en fördel att sålla sanden i det översta knappt centimetertjocka lagret. På de flesta fröpåsar står det sådjup och även groningstemperatur. Vid sådd av små frön, t. ex Lobelia då sår man ut dem över den sållade sanden och därefter läggs ett platt föremål, tom fröpåse eller liknande över sådden och påsen trycks ner lätt. Stryk bort eventuella frön som fastnar på påsen. När sådden är klar ställs krukorna ner i ljummet vatten som bör gå upp på 2 tredjedelar av krukhöjden. De får stå i vattnet en timmas tid varefter krukorna ställs på en passande plats med lämplig temperatur och ljus. Täck över krukan eller krukorna med plastfolie så att luften hålls fuktig. Det finns små lämpliga plastlådor med ett plasttak som läggs över lådan där man ställer ner krukorna med frösådden. Duscha över frösådden 2 gånger per dag med en liten duschspruta till dess fröna börjar gro men därefter duschas frösådden bara en gång per dag men se noga till att sanden i krukorna hålls fuktig genom underbevattning ett par gånger i veckan. Antalet gånger beroende på temperaturen där frösådden står. Så fort fröplantorna fått hjärtbladen och börjar växa så skall skyddet av plast eller lådtaket lyftas av. Efter några dagar till några veckor beroende på växtart så är det dags för skolning av plantorna och lämplig skolningssand men det återkommer jag till.