Hur man använder gräsklipp.

Vid odling i öppen jord som trädgårdsland och blomsterrabatter är det fördelaktigast att använda nyklippt gräs. För gödsling av de flesta trädgårdsväxter skall man lägga ett 10 cm tjockt lager nyklippt gräs och det skall packas lätt så att det inte torkar. Är gräsklippet torrt när det läggs på då bör man vattna över det med stril sedan det lagts mellan raderna. 

Beroende av odlingarnas storlek och gräsmattans storlek så räcker oftast inte gräsklippet till för att täcka hela odlingen efter första klippningen men då är det bättre att lägga full tjocklek så långt gräsklippet räcker och låta återstående yta vara utan täckning till nästa klippning. Läggs gräsklippet bara 5 cm tjockt då blir näringstillförseln mycket mindre därför att då torkar en stor del av gräset. Dessutom så blir skyddet mot ogräs mindre effektivt och även förmågan att bevara fukten i jorden. 

Vid odling av frösådda växter, t.ex. morötter bör man först gallra plantorna innan gräsklippet läggs på. För att minska risken för angrepp av morotsflugans larver bör gräsklippet läggas på snarast efter gallringen och det skall läggas så nära blasten som möjligt utan att den täcks. För att ytterligare minska risken för angrepp av dessa larver på eftersommaren, bör ett nytt lager gräsklipp läggas i slutet av juni, även då 10 cm tjockt och så nära blasten som möjligt. 

Hinner det växa ogräs innan man har tillräckligt med gräsklipp för att täcka hela landet då bör man skyffla mellan raderna ett par dagar före det att gräsklippet läggs på. Behovet av ogräsrensning minskar med nära 100 % när gräsklipp används som marktäckning, såvida det inte finns rikligt med kvickrot eller tistel i jorden. Vid utplantering av plantor, t. ex. kålplant, mangold m.m.  bör man täcka jorden runt plantorna med gräsklipp så fort som möjligt, då växer rötterna lättare ut i jorden och plantorna etablerar sig snabbare än om jordytan är bar. Vid  plantor som det krävs stora avstånd emellan lägger man först gräsklipp närmast varje planta om det inte finns tillräckligt med gräsklipp för att täcka hela ytan mellan plantorna och raderna.

Vid plantering i blomsterrabatter, täcker man även där jordytan med 10 cm gräsklipp sedan växterna är planterade och då behövs det inte någon annan näring under hela sommaren och man slipper bekymmer med ogräsrensning. Om man av någon anledning anser att det inte är snyggt med gräsklippet i blomsterrabatten då kan man tillämpa en annan metod där man ändå använder gräsklipp som gödsel. Den metoden beskriver jag längre fram. Tyvärr så anses det både snyggt och välskött om man låter jorden ligga bar mellan växterna men det är fullständigt onaturligt och växterna mår mycket bättre om jordytan är täckt med organiskt material och gräsklipp är det bästa i den vägen som vi kan använda. 

Det finns ju både malen bark och även malda grenar och andra växtdelar (flis) att köpa men det skall man inte  ge till växter som skall växa bra utan endast till buskar som man inte vill ska bli större. När såväl bark som flis förmultnar, då förbrukar de svampar, bakterier och andra organismer som bryter ner materialet, den näring som växterna behöver. Ur skönhetssynpunkt så ger bark och flis ett skräpigt utseende, detta är kanhända anledningen till att vid buskage i parker och efter gångvägar så fylls ofta marken av tomburkar, cigarettpaket och annat material som hör hemma i papperskorgarna. När man skall plantera ensamma buskar, fruktträd eller prydnadsträd täcker man med ett 10 cm tjockt lager gräsklipp över marken oavsett om det är gräsmatta eller öppen jord. Täck en yta på c:a en kvadratmeter runt varje växt. Då behövs inte någon annan näring och den befintliga jorden på gräsmattan är oftast bättre än den torvmullsblandade jord som säljs som jordförbättrings medel. Täck inte med gräsklipp intill buskar och träd senare än vid midsommartid för då är det risk att nya skott inte hinner avmogna innan vinterkylan kommer och då ökar risken för frostskador. Men vid nyplantering under sommaren och eftersommaren då kan man täcka jordytan med gräsklipp utan risk för alltför kraftig skottillväxt.

Med denna bild av Canna discolor  så önskar jag alla läsare ett riktigt Gott Nytt År och hoppas att 2014 blir ett lyckat odlingsår och att era växter får njuta av gräsklippets alla fördelar.   

Nils Åkerstedt.

Mer om gräsklippets fördelar

Som jag tidigare nämnt är gräsklipp den enda näring som jag har använt till de växter som jag odlat, under de senaste 30 åren . Det är visserligen 40 år sedan jag började använda gräsklipp som gödsel men under de första åren så gjorde jag försöksodlingar med såväl konstgödsel som naturgödsel, algomin, hönsgödsel och gräsklipp. 

Med gräsklipp mellan raderna blir också arbetet med rensningen lättare och trevligare.

Jag odlade kål, potatis, mangold och blommor på vardera en kvadratmeter stora ytor. Dessa provodlingar gjorde jag i 6 eller 7 år. Första året gav de konstgödslade ytorna bästa resultatet, som 2:a kom gräsklipp och naturgödsel kom först på 3:e plats tillsammans med hönsgödsel. Men från andra året så gav alltid de som gödslades med gräsklipp största skörden och ju fler år som de gödslades med gräsklipp desto bättre blev resultatet. Konstgödslade ytorna kom först på 4:e plats. En förklaring till detta är att konstgödsel tar död på vissa levande organismer som finns i jorden och som de odlade växternas rötter har nytta av när det gäller näringsupptagning. Efterhand så minskar dessa maskar, svampar, bakterier när man använder konstgödsel och dessutom blir det obalans i jorden mellan dessa olika organismer eftersom vissa klarar sig trots konstgödselanvändning medan andra försvinner. Användning av gräsklipp ger ett rakt motsatt händelseförlopp, ju fler år som man gödslar med gräsklipp desto rikligare blir antalet levande organismer i jorden. Därmed blir det även bättre balans mellan olika arter av t.ex. svamp och det får då till följd att skadliga svampangrepp minskar. Det råder ingen tvekan om att i en steril jord ökar risken för svampangrepp och andra sjukdomar. Algomin används som tillskott av vissa mineraler och näringsämnen men i de parceller som gödslades med gräsklipp hade tillförsel av algomin ingen synbar effekt. Detta är helt naturligt eftersom gräsklipp i stort sett innehåller alla ämnen som de vilda växterna i naturen gödslas med och har gödslats med i många tusentals år. Av denna anledning så bör det väl vara helt självklart att gräsklipp är den perfekta näringen till de växter vi odlar. Under alla dessa år som jag har använt gräsklipp som näring så har det aldrig funnits någon anledning att tillföra någon annan gödsel.

Gräsklippets växtkraft ...

En annan stor fördel med att använda gräsklipp som näring, till de odlade växterna, är att odlandet blir miljövänligare än om vi använder konstgödsel eller olika blandningar av organiska näringsämnen typ Pellets och liknande. Dessa kräver stora mängder energi vid tillverkning och transporter. Användning av konstgödsel medför alltid större eller mindre mängder av utsläpp till naturen. I en skrift från Alnarp för ett tiotal år sedan konstaterades att villaägare använde betydligt större mängder konstgödsel per odlad yta i jämförelse med jordbruket och med tanke på att det är tätt mellan avloppsledningar i villaområden så sprids överskottet av näring från dessa områden mera effektivt till vattendrag, sjöar och hav än vad som sprids från stora åkerfält.

Ytterligare en nackdel med att inte gödsla med gräsklipp det är att den som har en gräsmatta bidrar till att koldioxidutsläppet ökar. Om vi inte klipper gräset då fungerar det på samma sätt som i naturen i övrigt. Alla buskar, träd, gräs, blommor de låter det mesta av växtens näringsinnehåll gå tillbaka till rötter, stam och grenar innan de släpper sina blad till marken för att bli till näring åt det som skall växa kommande år. Men gräsklippets innehåll av såväl koldioxid som alla andra näringsämnen det släpps ut för att spridas med vinden. Det är endast om man har rikligt med lövbärande träd och buskar i gräsmattan som en stor del av näringen kan tagas tillvara. Men samtidigt så är det ju tack vare att näringen i gräset inte har börjat gå tillbaka till rotsystemet som gräsklippet är så näringsrikt och har så stort värde som gödsel.

För alla som har en gräsmatta som klipps, bör det vara självklart att man tar tillvara på gräsklippet dels för att utnyttja all den näring som finns i klippet men även för att förhindra utsläpp av koldioxid o andra gaser.

Men villaägare och andra som har små gräsmattor är inte de stora bovarna när det gäller att klippa gräset och låta klippet ligga kvar och bidra till miljöproblemen. Nej, de stora bovarna är kommuner, bostadsföreningar och andra ägare till stora gräsytor som klipps hela somrarna utan annat syfte än att det skall se vackert ut. 

Det är skandal och obegripligt att de styrande såväl inom kommunerna som regering och Naturvårdsverket låter detta massutsläpp av koldioxid få förekomma. På en så liten yta som hundra kvadratmeter blir det minst en kubikmeter hårt packat gräsklipp under en sommar. Jag har själv kollat detta för att se hur stor yta som gräsklippet räcker till när det används som gödsel. Det visade sig att gräsklipp från 100 kv.m. gräsmatta räckte till för att gödsla en odling på lika stor yta. Med tanke på hur många tusen hektar gräsytor som klipps så är det ofattbart att inte denna näring tas tillvara utan istället låter man den bidra till ökat utsläpp av växthusgaser. Vill man inte använda gräsklipp som gödsel så kan det ju användas till drivmedel av traktorer och bilar. Eftersom såväl politiker som naturvårdsverket, naturskyddsföreningen så ofta talar om hur viktigt det är att vi minskar koldioxidutsläppen och värnar om miljön så bör det vara dags att de äntligen ser till att dessa tusentals ton mycket energirik grönmassa kommer till nytta. Men under tiden som de funderar så hoppas jag att alla vi odlingsintresserade och villaägare som har tillgång till gräsmattor från våren 2014 övergår till att använda gräsklipp som näring till alla odlade växter.

Gräsklipp som gödsel

Nu kände jag ett behov av att kunna odla i lite större skala, med det lättsamma arbete som jag hade så måste jag ha möjligheter att satsa mera av min fritid på att experimentera fram en miljövänlig och annorlunda odlingsmetod. Därför köpte vi en fastighet 2 mil utanför Sundsvall. Där var det 3 hektar skog, 5 hektar åkermark och ett hektar med s.k. impedimentyta. Mark som inte var lämpad för odling. Det var en mycket lyckad satsning för nu kunde jag verkligen odla både grönsaker och potatis för eget behov på friland, men även odla i växthus. Nu satsade jag helt på att odla så miljövänligt och naturligt som möjligt utan att använda kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel, och inte heller  organiska preparat som t.ex. Algomin som vid den tiden introducerades som en nödvändig tillsats vid Ekologisk odling. Denna odlingsmetod har jag sedan tillämpat i över 40 år och med mycket bra resultat. Jag känner därför att jag måste föra den vidare till alla som är intresserad av odling och de som vill odla utan att skada naturen och miljön.

I Krånge, utanför Sundsvall. Växtzon 5-6

Vad som mest skiljer mitt sätt att odla från konventionell odling det är dels den typ av näring som jag använder och dels det odlingssubstrat eller den jord som jag använder. I båda fallen blir det mycket billigare. Beträffande näringen så får många den helt gratis och odlingssubstratet kostar försvinnande lite i jämförelse med det som säljs i handeln. Dessutom så kan man använda samma odlingssubstrat i minst 20 år utan att det behöver bytas. Detta i motsats till det som säljs vilket man rekommenderar ska bytas ut varje år.

Den enda näring som jag har använt till de växter som jag odlat under de senaste 30 åren det är gräsklipp. Det är visserligen 40 år sedan jag började använda gräsklipp som gödsel men under de första åren så gjorde jag försöksodlingar med såväl konstgödsel som naturgödsel, algomin, hönsgödsel. Jag odlade diverse grönsaker och blommor på 1 kvadratmeter stora parceller vardera och gödslade då t. ex vitkål med konstgödsel, naturgödsel, gräsklipp. Första sommaren var det oftast konstgödsel som gav bästa resultatet men därefter gav alltid gräsklipp största och bästa skörden. Anledningen till detta var att vid gödsling med organiskt material så blir det rikligare med levande organismer i jorden, dessa organismer hjälper troligtvis växtrötterna att ta upp näring. Konstgödselanvändning har rakt motsats verkan, dels tar den död på vissa bakterier, svampar och maskar samtidigt som det då blir obalans mellan olika varelser. Naturgödsel borde ha lika god verkan på livet i jorden men då måste den komma från ladugårdar och stall där det inte används konstgödsel på åkrarna. Fördelen med gräsklippet är dessutom att jorden blir mera produktiv desto längre tid som man använder denna näring.

Morötter som växer i sand, gräsklippet ger dem näring.

Konstgödsel och besprutning.

Jag tog trädgårdsmästarexamen vid Norrlands Trädgårdsskola i Söråker 1949 efter 2 års studier. Efter andra världskriget som slutade 1945, ökade användningen av både konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Men eftersom 3 av de 4 lärarna på skolan var äldre trädgårdsmästare så var de mycket misstänksamma och försiktiga när det gällde användningen av dessa preparat. Bland bekämpningsmedel så var det DDT, som då ansågs fullständigt ofarligt och enkelt att använda, som vi använde mest.

 

Under de 2 åren i trädgårdsskolan fick vi lära oss att använda naturgödsel vid all grundgödsling vid odling på friland men för vissa kulturer som t. ex kål så använde vi även kalksalpeter men ytterst sparsamt. Men vid odling av krukväxter så var det alltid kompostjord som vi själva blandade till och som innehöll komposterad kogödsel. Dessutom så skulle vissa arter av krukväxter som Knölbegonia, Pelargon och Rosor gödselvattnas med konstgödsel. 1950 startade jag en handelsträdgård i Bodum men efter 5 år övertog jag en handelsträdgård i Långsele som på den tiden var en rätt stor järnvägsknutpunkt.

Vid den tiden så hade det blivit allt mer vanligt med användning av konstgödsel även i villaträdgårdar och naturgödsel användningen hade helt försvunnit vid odling i Handelsträdgårdar. Men nu började en del odlingsintresserade både i Sverige och i andra länder att förespråka en odlingsmetod som då kallades Naturenlig odling och där man inte använde vare sig konstgödsel eller kemiska bekämpningsmedel. Jag kände på en gång att den odlingsmetoden skulle passa mig bättre än konventionell odling med användning av alla möjliga kemikalier. I slutet av 50 talet minskade jag på konstgödselanvändningen och fortfarande fanns det riktig naturgödsel att köpa.

Försäljningen av krukväxter som jag själv odlade och växter jag köpte hem ökade och den enda lediga tiden jag fick under veckan var söndagseftermiddagarna. Detta plus min dåliga rygg gjorde att jag 1965 tackade ja till en plats vid Parkförvaltningen vid Sundsvall där jag hade hand om växthusodlingen. Vi köpte en fastighet i Skönsmon med en tomt på 2 – 300 kvadratmeter.

Nu hade jag gott om tid att experimentera med naturliga och miljövänliga odlingsmetoder. 8 timmar på jobbet var bara halva den tid jag arbetat de senaste 10 åren. 1966 började jag fundera på vad man skulle kunna använda istället för naturgödsel eftersom det var både svårt att få tag på den och dessutom var det inte lockande att lägga naturgödsel i blomkrukorna inne bostaden. Jag visste att man på vissa ställen där det var lätt att få tag på alger och tång brukade använda dem som gödsel.

Det hade nu blivit mer populärt att använda uppsamlare för gräsklippet när man klippte gräsmattorna, det blev renare och mera välstädat, ansåg man. Gräsklippet tippade man i något närliggande skogsområde där det inte gjorde någon större skada. Utan att egentligen tänka på hur naturligt det var att gödsla med gräsklipp så började jag att lägga det i en slänt där jag hade rosor och några ölandstok. Ett 3 – 4 cm tjockt lager gräsklipp började jag med men efter ett antal månader så syntes det ingen nämnvärd påverkan på växterna. Kommande vår så gav jag samma växter ett nytt lager gräsklipp men nu en decimeter tjockt och redan efter några veckor så såg jag att det satte fart på växterna.

Minnen och hågkomster

Anledningen till att jag kommer att skriva om odling i denna blogg är att jag närmast känner mej skyldig att berätta om alla olika möjligheter att lyckas med våra odlingar oavsett om det bara gäller växterna på fönsterbrädan eller på villatomtens gräsmatta. Jag vet av lång erfarenhet att det inte är så lätt att välja bland alla olika tips och råd såväl när det gäller skötseln som val av näring, blomjord m.m. som vi ständigt får i tidningar och annan media. Tyvärr så grundar sig de flesta odlingsråd och skötselanvisningar på att vi som kunder skall köpa den eller den varan som i själva verket oftast inte behövs. I många fall är det faktiskt så att när vi t.ex. skall plantera en buske eller annan växt vi köpt, rekommenderas att köpa en påse jord att plantera växten i trots att den vanliga jorden i gräsmattan eller rabatten är mycket bättre för växten . Det viktigaste för ett bra odlingsresultat är att vi i möjligaste mån följer naturens sätt att fungera, då blir odlandet miljövänligare, intressantare och billigare.

Jag har alltid varit intresserad av vilda växter ute i naturen och mitt första minne av en viss växt är redan från 3 års-åldern. Mina föräldrar och mina syskon hade flyttat från Hoting, ett järnvägssamhälle i norra Ångermanland till Jämtland. Platsen heter Nymyra och det var en jordbruksfastighet där vi hade kor, häst, får getter och höns. Det var 3 kilometer till närmaste granne.  En gång då jag följde med min Mamma ute så upptäckte jag en växt som såg lustig ut, den var mycket högre än jag och hade kraftiga blad och runt stjälkarna som höll bladen uppe så var det uppblåsta, avlånga bollar. Jag frågade Mamma vad växten hette men hon visste inte vad det var för något. Den märkliga växten fastnade i mitt minne och nu vet jag att den heter Strätta och den lustiga, uppblåsta bollen vid bladfästet heter Slida. Många gånger funderade jag på hur denna växt kunde växa så hög, den kan bli upp till 2 meter, trots att det inte var någon som gödslade dessa vilda växter.

Ur Den Nordiska Floran av Mossberg och Stenberg

 

Nu vet jag det. Förklaringen kommer så småningom. Efter några år så flyttade vi söderut till ett samhälle som heter Bodum. Det ligger i norra Ångermanland och där var växtklimatet bättre och redan vid 6 års ålder fick jag ett litet trädgårdsland där jag började min odlingsbana delvis med hjälp av min Pappa som var mycket intresserad av att odla slanggurka, något som var en sensation i den lilla byn. Han gjorde en drivbänk av bräder för denna odling och jag minns att det kom folk för att titta på den och att få smaka på gurkorna. Detta var 1932 och 10 år senare fick jag min första praktikplats i Svartsjölandet vid Mälaren. Det var en frukt och grönsaksodling och bara att få se träd med äpplen på var en upplevelse. Därefter följde ett år på en Herrgårdsträdgård på Hemsön där jag fick lära mej att ta av mössan och hälsa när jag mötte Doktorinnan Kempe. Den odlingskunskap jag lärde mej där var mycket värdefull därför att Mäster var en äldre och mycket kunnig trädgårdsmästare som följde naturens lagar. Sista praktikplatsen före trädgårdsskolan var i Pamps Handelsträdgård i Hörby. Där odlades till största delen Cyklamen men även julstjärnor och Begonior. Det var 1945 som jag arbetade där men inte på någon av dessa 3 olika trädgårdar där jag lärde mig grunderna för trädgårdsodling så använde man konstgödsel utan man använde endast naturgödsel och kompost. Men komposterna sköttes mycket noggrant och allt som kunde komposteras togs till vara. Blomjord tillverkade man själv även vid Pamps Handelsträdgård där det behövdes stora mängder blomjord. Alla trädgårdsmästare hade egna recept på blomjordstillverkningen och dessa recept hemlighölls, det var bara förman som hade tillgång till dem.

Nils Åkerstedt tillsammans med sin blivande fru Ingrid och en studiekamrat från trädgårdsskolan, Gunvor.

 Den 1:a december 2013
De odlingsråd och tips som kommer att beskrivas här kommer inte att likna några av alla de odlingsråd som förekommer i tidningar, reklamblad och andra former av media. I många fall kommer mina odlingsråd att vara raka motsatsen till de råd som de så kallade experterna ger. Den här sidan kommer i första hand att passa alla som har en känsla för natur och växter, och som tycker om att studera växterna ute i naturen, experimentera och låta växterna själva bestämma hur de ska se ut.
Det kommer att handla såväl om krukväxter som om buskar, träd, sommarblommor och perenner samt naturligtvis grönsaker.
Kan man odla t ex morötter på mer än ett sätt?
Ja, om ni vill kunna skörda ca 25 kilo morötter per kvadratmeter med en odlingsmetod som bara kräver en fjärdedel så lång tid av skötsel och som är ett rent nöje att pyssla med.
Ni kan låta en krukväxt, t ex en pelargon stå kvar i samma kruka i 10 – 15 år utan att byta odlingssubstrat. Man flyttar istället växten till en större kruka när roten blir för stor och fyller på odlingssubstrat i tomrummet mellan rotklump och kruka. Den näring, som naturen bjuder på, behöver bara tillföras 2 gånger per säsong.(Odlingssubstrat kallas, på fackspråk, det man numera använder istället för den jord vi tidigare hade i blomkrukorna)

Pelargon odlad i sand.

Hur man odlar surjordsväxter som Rhododenderon, Hortensia och de populära blåbärsbuskarna i ett pH-värde mellan 6,5 och 7, det kommer jag även att förklara. För de som odlar inom växtzon 3 – 6 så är det svårt att lyckas med Rhododenderon om den är planterad i torvmull som rekommenderas. På våren tar det lång tid innan rotklumpen tinar upp och när vårsolen värmer avdunstar vatten från bladen, men eftersom roten är frusen kan det inte ersättas och följden blir att bladen bränns.

Denna Rhododenderon växer i växtzon 5. När bilden togs 1998 var den 20 år gammal och den täckte en yta på 18 kvadratmeter. pH-värdet varierade mellan 6,5 och 7,0