Odling av jordgubbar på friland.

Många ser nog jordgubbslandet som ett ställe där det växer massor med ogräs som man borde rensa bort minst en gång om året men eftersom tiden aldrig räcker till så blir jordgubbslandet så småningom en plats på tomten som man helst inte vill se, en skamfläck på villatomten. Men nu är det inte ett sådant jordgubbsland som jag tänker beskriva utan det är en jordgubbsodling som både pryder sin plats på gräsmattan samtidigt som skötseln är enkel och eftersom jordgubbsplantorna skall växa i sand istället för i jord eller någonting så olämpligt som den säckjord som saluförs, så blir skötseln av odlingen roligare och resultatet bättre.   

Det finns ju minst 12 olika sorter av denna ”så kallade jord” som påstås vara passande för olika växtarter som t. ex. potatis, rosor, pelargonior m.m. Jag vet inte om det finns jordgubbsjord ännu men säkerligen kommer det även att finnas sådan jord att köpa. Man kan fråga sig varför det nu kan behövas så många olika jordtyper när det förr räckte med en och samma jord. Är det jorden som det är fel på eller den gödsel som används.? Enligt min erfarenhet av dryga 40 års odlande i sand så förefaller det snarast som om det numera är både jorden och gödseln som det är fel på. Anledningen till denna rika förekomst av olika gödsel- och jordtyper grundar sig snarare på handelns behov av att sälja än av att hjälpa villaägare och husbehovsodlare att få ett bra odlingsresultat. Att dessutom miljön påverkas negativt av användningen av dessa produkter förefaller inte ha någon betydelse. Eftersom jag i mera än 30 års tid har odlat jordgubbar i sand och enbart gödslat dem med gräsklipp och under hela denna tid kunnat konstatera att detta odlingssätt har så många fördelar och ger så bra resultat så är det naturligtvis den odlingsmetoden som jag kommer att beskriva här. 

Oavsett var man bor i vårt land så är det en fördel att odla jordgubbar på upphöjda åsar. Även om sanden gör att växtrötterna får ett varmare klimat, i förhållande till när man odlar i jord , så värms naturligtvis sanden i upphöjda åsar snabbare upp av solen så att plantorna får ytterligare en snabbare start på våren och en gynnsammare växtmiljö i förhållande till när plantorna växer på plan mark.  För de som odlar i en växtzon över 3 eller av någon anledning har en ogynnsam växtplats då betyder det mycket för skörderesultatet när man odlar jordgubbar på en upphöjd ås. Har man dessutom en sort som ger skörd i flera månader då betyder det ännu mer för skörderesultatet ju tidigare plantorna kan börja blomma.

Det är enklast att lägga denna jordgubbsodling på en gräsmatta, det ser snyggt ut och vill man ha flera rader då har man färdig gräsmatta mellan raderna. För att utnyttja solvärmen på bästa sätt så bör raderna, om det är möjligt, ligga i riktningen mellan sydost och söder till nordväst och nord. På så sätt fördelas den dagliga solstrålningen mest effektivt. Har man flera rader bör avståndet mellan dem vara så brett att det går lätt att klippa gräset och att lägga på gräsklipp samt klippa revor m.m. Det bör vara 1,5 till 2 m. mellan högsta åsen på varje rad. Jordgubbsraderna bör vara 70 – 80 cm breda i botten av sandåsen. 

Börja med att lägga ut uppvikta tidningar med minst 6 – 10 blad och varje skarv bör gå 10 – 15 cm över den föregående tidningen. Ös på sanden så att djupet i mitten av åsen blir c:a 40 cm och så får sanden slutta utåt så att tidningarna täcks med 3 – 5 cm sand längst ut. Jordgubbsplantorna sätts med 40 cm avstånd i mitten av sandbädden. Eftersom sanden kommer att sjunka något så bör plantorna sättas så djupt att tillväxtpunkten täcks av 2 – 3 cm sand. Är det torvmulls-blandad jord på rötterna bör den sköljas bort innan plantorna sätts. Snarast möjligt efter planteringen så läggs ett 10 cm tjockt lager gräsklipp runt varje planta. 

Efterhand som tillgången på gräsklipp blir rikligare så täcks hela ytan av sandåsen med gräsklipp. Första veckorna vattnas plantorna 2- 3 gånger i veckan och gräsklippet fuktas över hela ytan minst en gång i veckan vid torr väderlek den första månaden. Till dess plantorna har rotat och börjat växa så att blad täcker hela sandåsen upptill så bör man kolla fukten i sanden och vattna vid behov. Överdriven riklig vattning får lätt till följd att näring från gräsklippet rinner bort. Skjuter det ut revor från plantorna, den första sommaren, då bör de klippas av nära moderplantan såvida man inte vill utöka odlingarna. Jordgubbsplantorna får tillräckligt med näring under hela växtsäsongen från 10 cm färskt gräsklipp. Lagrat gräsklipp passar inte att använda för gödsling av jordgubbsplantor. Den fortsatta skötseln av denna typ av jordgubbsodling under de kommande 10 – 15 åren återkommer jag till.

Hobbyväxthus

 Oavsett var man bor i Sverige så har man mycken nytta och glädje av att ha ett litet växthus även om det saknar uppvärmning. Vill man driva lökväxter i blom under vintern och tidiga våren då planterar man dessa lökar i krukor under hösten och gräver ner krukorna i växthusbädden och täcker den med fiberduk då klarar sig lökväxterna bra även om man bor upp till zon 5 – 6. Självfallet så skall växthusbädden bestå av sand till ett djup av minst 30 – 40 cm, för den som bor i växtzon högre än 2 så lönar det sig att ha ett sanddjup på minst 50 cm.

 Har man rosor och andra växter i kruka då kan man få mycket tidigare blomning om dessa växter får starta tillväxten tidigare på våren genom att de ställs in i växthuset. Detsamma gäller om man odlar jordgubbar i krukor.  Vill man dra upp ettårsväxter då passar det utmärkt att förkultivera dem i växthuset. Odling av tomater, gurka samt sallat, spenat och mangold för tidig skörd går mycket bra i ett växthus utan uppvärmning. Efterhand så upptäcker man allt flera fördelar med ett litet växthus.

 Ett växthus på 4 kvadrat meter är lagom stort för den som vill odla lite av varje och endera så kan man köpa ett som är klart att montera ihop eller också bygga ett själv. De färdiga växthus som säljs är utan tvekan snyggare än de hembyggen som man kan se i villaområden. Men med dagens plastskivor så är det tämligen lätt att själv bygga sitt växthus och en fördel med egenbygge är att man kan göra luftluckorna större än vad som är normalt på de fabrikstillverkade. Det är en fördel att ha en luftlucka på varje sida av taket längst upp mot nocken. För att man skall kunna hålla lagom temperatur under soliga dagar så bör luftluckornas storlek motsvara 15 – 20 % av takets yta. För att minska värmeutsläppet nattetid så bör man använda plastskivor med luftkanaler.  

 Det är viktigt att välja rätt plats till växthuset, idealet är om solen lyser på växthusets sidor på morgon, ju tidigare växterna väcks av solen desto mera hinner de växa under dagen. Mitt på dagen är det en fördel om solens stålar dämpas något av lövträd men på e.m. är det bra om solstrålarna får värma upp växthuset något inför natten. Nu är det inte så ofta som man har så stora valmöjligheter för växthusets placering men tänk på att växthustakets ena långsida helst bör, om så är möjligt, ligga mot öster och dörren bör vara på norra gaveln eller mot väster.  Detta för att på bästa sätt kunna utnyttja den dörrlösa gaveln för odling av växtarter som kräver ljus och varm växtplats, t. ex. Slanggurka eller vinranka. Nutidens växthus med plast istället för glas är mycket lätta så därför är det viktigt att de förankras väl i marken. Enklast är det att vid varje hörn gräva ner en platt sten eller cementplatta c:a 50 cm djupt och fästa ett grovt plastrep runt plattan och runt växthusets sockel och att sedan fylla igen gropen med sand och stenar. Är växthuset 6 – 8 meter långt eller längre då bör man givetvis även förankra det på långsidorna. För att kunna utnyttja växthuset maximalt så bör man sätta upp hyllor runt väggarna c:a 20 cm under taket. Där kan man driva upp småplantor samt odla tidig sallat och även kunna skörda jordgubbar från mitten av maj. 

Luftning av växthuset är en viktig detalj i dess skötsel. För flertalet växtarter så är en temperatur mellan 18 – 20 grader under den ljusa tiden av dagen passande och för att inte temperaturen skall sjunka för mycket mot natten så bör man komma ihåg att stänga luftluckorna i tid medan det ännu är sol och varmt i växthuset. Det finns speciell ”skuggfärg ” att köpa för att mildra solstrålarna under den soligaste och varmaste årstiden men det bästa är om man har några lövträd på  rätt plats och lämpligt avstånd från växthuset så att deras blad ger en naturlig skugga.

 Jordgubbsodling för husbehov. 

  För odling av 20 – 30 plantor i krukor till en odling med hundratalet plantor på marken. 

Vid all odling av jordgubbar för egen konsumtion så lönar det sig att odla dem i sand. Skötseln blir enklare och jag har faktiskt den uppfattningen att smaken på jordgubbarna blir mycket godare. För de som har sina odlingar i växtzon 3 och högre så finns det ännu större anledning att odla jordgubbar i sand istället för i vanlig trädgårdsjord, att odla dem i det torvmulls blandade odlingssubstrat som säljs är verkligen inte att rekommendera. Plantorna övervintrar mycket säkrare när de växer i sand och oavsett var odlingen är belägen så kommer tillväxten igång några veckor tidigare i förhållande till när de odlas på vanligt sätt. När det gäller anskaffande av sand så vill jag varna för sand som kan innehålla salt. Den sand som används för halkbekämpning är blandad med salt och det kan vara frestande att ta några hinkar sand ur en hög med den sand man sopat ihop från gatorna men saltet tar död på de växter man försöker odla i den sanden. Även om den sanden har legat utsatt för regn i några år så är den fortfarande så salt att den skadar växterna. De flesta som säljer jord och grus m.m. säljer även en blandning av sand, grus och en blandning av sand och grus med en kornstorlek mellan 0 - 8 m.m. och den passar utmärkt till odling såväl i krukor och urnor som på friland. För frilandsodling så är det faktiskt en fördel om blandningen även innehåller lite stenar av 10 – 12 mm storlek. 

Man kan välja mellan 2 kategorier av jordgubbssorter. Dels finns det den gamla typen av jordgubbar som ger skörd under en dryg månads tid, skördetiden delvis beroende av läge och växtzon. Dels så finns det jordgubbsplantor som kan ge skörd under 6 – 7 månaders tid. En planta av denna sort ger bara några få mogna bär var eller varannan dag men den passar bra  för den som vill kunna skörda färska jordgubbar dagligen om än inte i stora mängder åt gången. För att säkert få plantor av denna typ av jordgubbar så skall man fråga efter Remonterande jordgubbar, det finns säkerligen många namnsorter av remonterande jordgubbar likaväl som av de vanliga jordgubbarna. Jag har under 5 års tid odlat en sort som heter Elan och förra sommaren, då plantorna var 5 år gamla, gav de fortfarande skörd om än inte i samma mängd som när plantorna var yngre.

Genom att odla dessa remonterande jordgubbar i kruka så kan man bättre utnyttja deras långvariga skördesäsong. Vintertid kan krukorna som jordgubbsplantorna växer i förvaras ute på en skyddad plats, säkrast är det att gräva ner krukorna i sand så endast någon centimeter av krukorna är ovanför sandytan. På så sätt tål plantorna vinterkylan bättre än när krukorna står direkt på marken. Täcks de av snö så ger den ett bra skydd likaså om krukorna täcks med löv. Det är mycket viktigt att sanden i krukorna inte är torr när det är minusgrader. Så fort vårvärmen väcker plantorna till liv så bör krukorna ställas mot en söder eller östervägg. En ställning mot väggen med 2 eller 3 hyllor med plats för 20 – 30 krukor ger en jämn skörd av jordgubbar. Här på Öland kan de första jordgubbarna då skördas i senare delen av maj och fortsätta till slutet av oktober.