Blandade svar på frågor.

Här kommer en sammanfattning av frågor som kommit in den senaste tiden:

 Blomsterlökar

För drivning av blomsterlökar under december – januari krävs det att de är preparerade.

Men för att kunna driva lökarna tidigt så bör de helst sättas i krukor redan i september

månad och krukorna skall grävas ner i jorden och täckas med 10 – 15 cm jord eller sand. Krukorna kan även ställas på marken men bör då täckas med 15- 20 cm jord eller sand. Det är viktigt att de vattnas regelbundet ända till dess jorden fryser. Innan marken fryser bör området där krukorna står täckas med ett dubbelt lager fiberduk om det är inom zon 1-2, vid högre zoner bör området täckas med 50 cm löv eller halm.

Det går lätt att driva gamla blomsterlökar i blom redan från början av februari och det gäller alla sorter. Därför bör man alltid ta vara på överblommade lökar och göra en liten bädd där de planteras och sedan får stå och växa i 2 – 3 år innan de tas upp och planteras i krukor för drivning.

Denna odling lyckas allra bäst om lökarna planteras i sand och gödslas på försommaren med ett 10 cm tjockt lager gräsklipp.

Alla blad av vilda växter som finns ute i naturen är lika bra som gräsklipp men de bör sönderdelas . Blad av nässlor är mycket näringsrika. Bor man i närheten av kommunala grönytor så kan man passa på att plocka gräsklumpar som bildas vid klippning med stora maskiner.

Växelbruk

Vad jag hitintills kunnat konstatera under de 40 år som jag odlat i sand så är det fullständigt onödigt att tillämpa växelbruk. Tomater är ju kända som varande de som har största behovet att byta växtplats men när de får växa i sand så klarar de att växa på samma ställe åtminstone i 18 år. Då flyttade jag nämligen från den platsen. Den största anledningen till att man vid konventionell odling måste tillämpa växelbruk är troligen orsakad av den jord man odlar i eller den näring som används. När man gör inramade bäddar med sand då krävs det inte lika stort utrymme mellan plantorna som vid konventionell odling så därför få man givetvis större skörd per ytenhet men plantornas ökade växtkraft bidrar även det till ökad skörd. Man kan i genomsnitt minska avstånden mellan de odlade växterna med 25 – 50 % med undantag för vissa växter som t.ex. vitkål. Men när odlingen sker i sand då är det viktigt att växter som måste förkultiveras innan de sätts ut i sandbädden att den förkultiveringen i sand och inte i vanlig jord och inte heller i köpjord av någon sort. Orsaken till detta är att det bildas en annan typ av mikroorganismer i sand som gödslas med gräsklipp och liknande näring.

Hösthallon

Bästa tiden att plantera dem är tidigast möjligt på våren så att de hinner skjuta nya skott och ge skörd redan första sommaren. Planteras de i krukor i sand och grusblandningen som heter 08 då är det ingen tvekan om att de klarar övervintring långt uppåt Norrland. En krukstorlek på 35 cm i diameter passar. Billigast är det att köpa plasthinkar av den storleken och sedan borra 7 – 8 hål 1 cm stora. Eftersom plantorna måste delas på efter 2 – 3 år så är det tillräckligt att börja med ett par plantor. Lägg krukskärv eller platta stenar över hålen i botten och lägg därefter 10 cm gräsklipp ( om det finns ) ovanpå stenarna. Sätt inte ner plantan djupare i krukan än att överdelen av rotsystemet täcks med 5 cm sand och se till att det finns bra utrymme för gräsklipp ovanpå sanden. Lägg på ett 10 cm tjockt lager av nyslaget gräsklipp så tort som möjligt etter planteringen. Efter l,5 till 2 månader läggs ett lager till ovanpå resterna av det föregående. Ställ krukan på en lugn och solig plats samt vattna krukan 2-3 gånger i veckan. För att överskottsvattnet skall kunna rinna ut så bör man lägga någonting under krukan så att den inte står direkt mot marken.

På eftersommaren  kommer de första blommorna och det är en fördel om plantan står på en varm och skyddad plats desto flera hallon hinner mogna innan kylan kommer.

 Man skall inte klippa av årsskotten som gett hallon därför att dessa skott kommer även att ge hallon kommande högsommar. Över vintern bör krukorna skyddas mot kylan genom att krukorna täcks med löv, halm, gräsklipp eller liknande. När man tydligt ser hur långt upp på föregående årsskott som det finns liv så klipper man bort den del som är död. På nedre delen av föregående års skott så skjuter det nu ut små grenar som snabbt börjar blomma och ge stora fina bär. När dessa skott är färdigskördade sa bör de klippas av vid marken sa att det blir bättre plats åt de nya årsskotten. Dela på plantorna med 2 – 3 års mellanrum och ge varje planta 10 cm nyslaget gräsklipp 2 gånger per år.

Sanden som kallas 0-8 är den lämpligaste kornstorleken, men den får inte innehålla mycket s k stenmjöl, då det blir alldeles för kompakt.

Den bästa jorden

För 50 – 100 år tillbaka så talades det om den goda jorden som var nödvändig för ett lyckat odlingsresultat men nu så är det dels svårt att få tag på den perfekta odlingsjorden och dels så går det mycket bra att odla i substrat som skiljer sig mycket från det man förr ansåg vara en god jord. Av den anledningen talas det numera oftast om odlingssubstrat istället för en god jord. När det gäller odling av grönsaker så är den vanliga jorden oftast utmärkt att använda isynnerhet när man gödslar med naturlig näring, näring som består av organiskt material såsom naturgödsel eller gräsklipp. Med sådan näring förbättras jordens kvalitet så att den blir rikare på liv.Konstgödsel har motsatt verkan. 

Men vill man på ett snabbare sätt åstadkomma det perfekta odlingssubstratet då skall man istället för jord använda en blandning av sand och grus. Det är den blandningen som ger så stor morotsskörd. Den blandningen skall bestå av en kornstorlek från 0 – 8 mm, den kallas vanligen 08 och finns i regel att köpa på alla ställen där det säljs jord, sand m.m. Är det lerhaltig jord då lönar det sig verkligen att ersätta den med 08 blandningen.

Det enklaste sättet det är att bygga ramar av bräder i önskad storlek. Bredden på sandbädden bör vara 125cm, då kan man lätt komma åt att sköta växterna i bädden från båda sidorna. Gör man en ram av riktiga bräder och placerar den på gräsmattan då kommer trädgårdslandet att se snyggt ut förutom att det är mycket enkelt att sköta. Ramens höjd bör vara minst 20 cm och längden efter behov och utrymme. När man är äldre och får svårt att stå på knä då är det en fördel om åtminstone en del av sandbädden är så hög att man lätt kan stå eller sitta när man sköter växterna. 

Sand och grusblandningen är förhållandevis mycket billigare än jord att köpa så det är inte så dyrt att fylla en bädd till passande arbetshöjd. Tag bort grästorven 10 cm djupt på den yta  där sandbädden skall läggas och även 10 cm utanför ramen runt bädden. Bräderna i ramen bör inte komma i kontakt med jorden utan det bör vara c:a 10 cm sand mellan ramens nedre kant och jorden, då ökar hållbarheten på ramen Är det besvärliga rotogräs på platsen där bädden skall ligga då bör ett dubbelt lager tidningar eller en matta som skyddar mot ogräs läggas på jorden innan sanden fylls i ramen.

När sandbädden gränsar mot gräsbeväxt mark bör man vattna med saltvatten (1 matsked salt i 10 liter vatten ) på den sand som ligger på utsidan av brädramen. Detta för att hindra kvickrot att komma in i sandbädden. Saltvattningen bör upprepas ett par gånger per sommar.

Vid rabatter för perenna växter, vid plantering av rosor och andra ömtåliga buskar samt när man vill sätta en växt som kräver en växtplats motsvarande 2-3 växtzoner lägre än den tilltänkta växtplatsen då är det stora fördelar att använda 08 blandningen istället för jord. Vid all plantering av buskar och träd såväl enskilda som i buskage så är sanden mycket bättre för växterna än den planteringsjord som säljs. Det är lätt att göra ett försök för den som tvivlar. Plantera 2 buskar av samma art och storlek i varsin grop, 40 cm djup, 50 cm i diameter. Den ena i sand och den andra i köpjord. Sker det på våren när buskarna är utan blad då avlägsnas all jord som finns på rotklumpen på den växt som skall planteras i sand. Näringen till den som planteras i sand skall bestå av 10 cm gräsklipp som läggs över hela sandytan.

Ofta får den, som skall plantera ett buskage eller en perenna rabatt, rådet av växtförsäljaren att täcka jordytan mellan växterna med bark för att förhindra ogräs att växa.  Men det är inte något gott råd för växtköparen. Dels så är barken ett dåligt skydd mot ogräs och dels så har den en negativ inverkan på växternas tillväxt. Enligt naturlagarna så fungerar det så att många av de levande organismerna som finns i jorden har till uppgift att omvandla dessa barkbitar till små partiklar som andra växter kan dra nytta av men för att dessa organismer skall kunna omvandla barken så tar de den näring som finns tillgänglig  i jorden. Denna process pågår i minst 2 – 3 år och under tiden så får de planterade växterna mycket svårt att växa. 

Det är bara när man inte vill att buskarna skall växa så kraftigt som man kan lägga på denna bark eller flis. Dessutom är det tveksamt om det kan anses snyggt med detta material i en plantering med blommande buskar eller rosor. Både för utseendet och för växternas trivsel samt för kostnaden så är det mycket bättre att täcka jordytan med gräsklipp en gång varje försommar.

Naturligt odlingssätt

En alltför stor procent av villaägare, husbehovs och kolonilotts odlare använder kemikalier vid sitt odlande, i flesta fall utan att reflektera över vilka biverkningar som användandet av konstgödsel och diverse kemiska bekämpningsmedel har på naturen i stort men även den egna och grannarnas hälsa. Man reflekterar inte heller över varför man använder alla dessa preparat, de finns i överflöd i affärerna och i annonser rekommenderas användandet av dem som en lösning på de problem som odlaren kan råka ut för. Även i de flesta odlingsråd som ges av tillverkare och försäljare av preparaten så betonas det vilka fördelar som användningen av dessa preparat har. Men för oss som odlar i mindre skala till husbehov så finns det inte någon som helst anledning att använda sådana preparat och givetvis inte heller för de som odlar miljövänligt och naturligt. Det visas ofta naturprogram i TV som handlar om naturens utveckling under miljontals år. Evolutionen talas det ofta om i dessa program och det är läran om olika arters utveckling mot högre stadium. Nog bör det väl vara klokare att vi vid vårt odlande anpassar oss till det växtsätt som växterna under miljoner år insett vara det bästa istället för att använda kemikalier som kemister under ett par århundraden kokat ihop utan att ta hänsyn till vilka följder dessa kemikalier kan ha på vår natur, livet i jorden och växternas helt annorlunda krav på näringens innehåll.

Förutom de risker som vi utsätter både oss själva och naturen för när vi använder alla dessa preparat så bli det rätt stora omkostnader för den som har en villatomt med gräsmattor, rabatter och buskage som skall skötas eller de som odlar grönsaker till husbehov. Dessa omkostnader minskar med minst 50 % om v i odlar på ett naturligt sätt. En annan anledning till att jag vill berätta om ett annorlunda odlingssätt det är att resultatet oftast blir mycket bättre när vi använder oss av naturliga gödselmedel.  Ytterligare en fördel med att dra nytta av naturens odlingserfarenhet det är att odlandet blir mindre arbetskrävande. För den som känner glädje och tillfredsställelse med att hålla på med växter så blir det bara roligare och intressantare desto längre denna samhörighet med naturen och växterna pågår.

Under de närmaste månaderna då jag inte kan hålla på med odlandet ute så tänker jag skriva på den här bloggen och berätta om hur man odlar enligt den odlingsmetod som jag tillämpat under de senaste 40 åren. Jag hoppas att det är många som tar till sig något av detta odlingssätt och får både glädje och nytta av det. För den som tvekar huruvida jag kan ha ett bättre odlingssätt än det som beskrivs i gängse litteratur så skall jag som exempel nämna resultatet vid odling av morötter. Den odlingsmetod jag tillämpar kräver betydligt mindre skötsel än normalt. Den näring jag använder är i de flesta fall gratis.  En annan fördel är att det blir varmare i odlingsbädden så att man även i kallar klimat hinner få fina skördar. Med denna odlingsmetod blir skörden cirka 25 kilo morötter per kvadratmeter. Metoden lämpar sig bäst vid mindre odlingar på 10 – 20 kvadratmeter. Sådana rekordskördar blir det inte vid odling av alla växter men skördemängden blir oftast betydligt över det normala. Den genomsnittliga skörden av morötter vid konventionell odling lär ligga mellan 3 – 5 kilo per kvadratmeteter.