Odling av jordgubbar på friland.

Många ser nog jordgubbslandet som ett ställe där det växer massor med ogräs som man borde rensa bort minst en gång om året men eftersom tiden aldrig räcker till så blir jordgubbslandet så småningom en plats på tomten som man helst inte vill se, en skamfläck på villatomten. Men nu är det inte ett sådant jordgubbsland som jag tänker beskriva utan det är en jordgubbsodling som både pryder sin plats på gräsmattan samtidigt som skötseln är enkel och eftersom jordgubbsplantorna skall växa i sand istället för i jord eller någonting så olämpligt som den säckjord som saluförs, så blir skötseln av odlingen roligare och resultatet bättre.   

Det finns ju minst 12 olika sorter av denna ”så kallade jord” som påstås vara passande för olika växtarter som t. ex. potatis, rosor, pelargonior m.m. Jag vet inte om det finns jordgubbsjord ännu men säkerligen kommer det även att finnas sådan jord att köpa. Man kan fråga sig varför det nu kan behövas så många olika jordtyper när det förr räckte med en och samma jord. Är det jorden som det är fel på eller den gödsel som används.? Enligt min erfarenhet av dryga 40 års odlande i sand så förefaller det snarast som om det numera är både jorden och gödseln som det är fel på. Anledningen till denna rika förekomst av olika gödsel- och jordtyper grundar sig snarare på handelns behov av att sälja än av att hjälpa villaägare och husbehovsodlare att få ett bra odlingsresultat. Att dessutom miljön påverkas negativt av användningen av dessa produkter förefaller inte ha någon betydelse. Eftersom jag i mera än 30 års tid har odlat jordgubbar i sand och enbart gödslat dem med gräsklipp och under hela denna tid kunnat konstatera att detta odlingssätt har så många fördelar och ger så bra resultat så är det naturligtvis den odlingsmetoden som jag kommer att beskriva här. 

Oavsett var man bor i vårt land så är det en fördel att odla jordgubbar på upphöjda åsar. Även om sanden gör att växtrötterna får ett varmare klimat, i förhållande till när man odlar i jord , så värms naturligtvis sanden i upphöjda åsar snabbare upp av solen så att plantorna får ytterligare en snabbare start på våren och en gynnsammare växtmiljö i förhållande till när plantorna växer på plan mark.  För de som odlar i en växtzon över 3 eller av någon anledning har en ogynnsam växtplats då betyder det mycket för skörderesultatet när man odlar jordgubbar på en upphöjd ås. Har man dessutom en sort som ger skörd i flera månader då betyder det ännu mer för skörderesultatet ju tidigare plantorna kan börja blomma.

Det är enklast att lägga denna jordgubbsodling på en gräsmatta, det ser snyggt ut och vill man ha flera rader då har man färdig gräsmatta mellan raderna. För att utnyttja solvärmen på bästa sätt så bör raderna, om det är möjligt, ligga i riktningen mellan sydost och söder till nordväst och nord. På så sätt fördelas den dagliga solstrålningen mest effektivt. Har man flera rader bör avståndet mellan dem vara så brett att det går lätt att klippa gräset och att lägga på gräsklipp samt klippa revor m.m. Det bör vara 1,5 till 2 m. mellan högsta åsen på varje rad. Jordgubbsraderna bör vara 70 – 80 cm breda i botten av sandåsen. 

Börja med att lägga ut uppvikta tidningar med minst 6 – 10 blad och varje skarv bör gå 10 – 15 cm över den föregående tidningen. Ös på sanden så att djupet i mitten av åsen blir c:a 40 cm och så får sanden slutta utåt så att tidningarna täcks med 3 – 5 cm sand längst ut. Jordgubbsplantorna sätts med 40 cm avstånd i mitten av sandbädden. Eftersom sanden kommer att sjunka något så bör plantorna sättas så djupt att tillväxtpunkten täcks av 2 – 3 cm sand. Är det torvmulls-blandad jord på rötterna bör den sköljas bort innan plantorna sätts. Snarast möjligt efter planteringen så läggs ett 10 cm tjockt lager gräsklipp runt varje planta. 

Efterhand som tillgången på gräsklipp blir rikligare så täcks hela ytan av sandåsen med gräsklipp. Första veckorna vattnas plantorna 2- 3 gånger i veckan och gräsklippet fuktas över hela ytan minst en gång i veckan vid torr väderlek den första månaden. Till dess plantorna har rotat och börjat växa så att blad täcker hela sandåsen upptill så bör man kolla fukten i sanden och vattna vid behov. Överdriven riklig vattning får lätt till följd att näring från gräsklippet rinner bort. Skjuter det ut revor från plantorna, den första sommaren, då bör de klippas av nära moderplantan såvida man inte vill utöka odlingarna. Jordgubbsplantorna får tillräckligt med näring under hela växtsäsongen från 10 cm färskt gräsklipp. Lagrat gräsklipp passar inte att använda för gödsling av jordgubbsplantor. Den fortsatta skötseln av denna typ av jordgubbsodling under de kommande 10 – 15 åren återkommer jag till.

Hobbyväxthus

 Oavsett var man bor i Sverige så har man mycken nytta och glädje av att ha ett litet växthus även om det saknar uppvärmning. Vill man driva lökväxter i blom under vintern och tidiga våren då planterar man dessa lökar i krukor under hösten och gräver ner krukorna i växthusbädden och täcker den med fiberduk då klarar sig lökväxterna bra även om man bor upp till zon 5 – 6. Självfallet så skall växthusbädden bestå av sand till ett djup av minst 30 – 40 cm, för den som bor i växtzon högre än 2 så lönar det sig att ha ett sanddjup på minst 50 cm.

 Har man rosor och andra växter i kruka då kan man få mycket tidigare blomning om dessa växter får starta tillväxten tidigare på våren genom att de ställs in i växthuset. Detsamma gäller om man odlar jordgubbar i krukor.  Vill man dra upp ettårsväxter då passar det utmärkt att förkultivera dem i växthuset. Odling av tomater, gurka samt sallat, spenat och mangold för tidig skörd går mycket bra i ett växthus utan uppvärmning. Efterhand så upptäcker man allt flera fördelar med ett litet växthus.

 Ett växthus på 4 kvadrat meter är lagom stort för den som vill odla lite av varje och endera så kan man köpa ett som är klart att montera ihop eller också bygga ett själv. De färdiga växthus som säljs är utan tvekan snyggare än de hembyggen som man kan se i villaområden. Men med dagens plastskivor så är det tämligen lätt att själv bygga sitt växthus och en fördel med egenbygge är att man kan göra luftluckorna större än vad som är normalt på de fabrikstillverkade. Det är en fördel att ha en luftlucka på varje sida av taket längst upp mot nocken. För att man skall kunna hålla lagom temperatur under soliga dagar så bör luftluckornas storlek motsvara 15 – 20 % av takets yta. För att minska värmeutsläppet nattetid så bör man använda plastskivor med luftkanaler.  

 Det är viktigt att välja rätt plats till växthuset, idealet är om solen lyser på växthusets sidor på morgon, ju tidigare växterna väcks av solen desto mera hinner de växa under dagen. Mitt på dagen är det en fördel om solens stålar dämpas något av lövträd men på e.m. är det bra om solstrålarna får värma upp växthuset något inför natten. Nu är det inte så ofta som man har så stora valmöjligheter för växthusets placering men tänk på att växthustakets ena långsida helst bör, om så är möjligt, ligga mot öster och dörren bör vara på norra gaveln eller mot väster.  Detta för att på bästa sätt kunna utnyttja den dörrlösa gaveln för odling av växtarter som kräver ljus och varm växtplats, t. ex. Slanggurka eller vinranka. Nutidens växthus med plast istället för glas är mycket lätta så därför är det viktigt att de förankras väl i marken. Enklast är det att vid varje hörn gräva ner en platt sten eller cementplatta c:a 50 cm djupt och fästa ett grovt plastrep runt plattan och runt växthusets sockel och att sedan fylla igen gropen med sand och stenar. Är växthuset 6 – 8 meter långt eller längre då bör man givetvis även förankra det på långsidorna. För att kunna utnyttja växthuset maximalt så bör man sätta upp hyllor runt väggarna c:a 20 cm under taket. Där kan man driva upp småplantor samt odla tidig sallat och även kunna skörda jordgubbar från mitten av maj. 

Luftning av växthuset är en viktig detalj i dess skötsel. För flertalet växtarter så är en temperatur mellan 18 – 20 grader under den ljusa tiden av dagen passande och för att inte temperaturen skall sjunka för mycket mot natten så bör man komma ihåg att stänga luftluckorna i tid medan det ännu är sol och varmt i växthuset. Det finns speciell ”skuggfärg ” att köpa för att mildra solstrålarna under den soligaste och varmaste årstiden men det bästa är om man har några lövträd på  rätt plats och lämpligt avstånd från växthuset så att deras blad ger en naturlig skugga.

 Jordgubbsodling för husbehov. 

  För odling av 20 – 30 plantor i krukor till en odling med hundratalet plantor på marken. 

Vid all odling av jordgubbar för egen konsumtion så lönar det sig att odla dem i sand. Skötseln blir enklare och jag har faktiskt den uppfattningen att smaken på jordgubbarna blir mycket godare. För de som har sina odlingar i växtzon 3 och högre så finns det ännu större anledning att odla jordgubbar i sand istället för i vanlig trädgårdsjord, att odla dem i det torvmulls blandade odlingssubstrat som säljs är verkligen inte att rekommendera. Plantorna övervintrar mycket säkrare när de växer i sand och oavsett var odlingen är belägen så kommer tillväxten igång några veckor tidigare i förhållande till när de odlas på vanligt sätt. När det gäller anskaffande av sand så vill jag varna för sand som kan innehålla salt. Den sand som används för halkbekämpning är blandad med salt och det kan vara frestande att ta några hinkar sand ur en hög med den sand man sopat ihop från gatorna men saltet tar död på de växter man försöker odla i den sanden. Även om den sanden har legat utsatt för regn i några år så är den fortfarande så salt att den skadar växterna. De flesta som säljer jord och grus m.m. säljer även en blandning av sand, grus och en blandning av sand och grus med en kornstorlek mellan 0 - 8 m.m. och den passar utmärkt till odling såväl i krukor och urnor som på friland. För frilandsodling så är det faktiskt en fördel om blandningen även innehåller lite stenar av 10 – 12 mm storlek. 

Man kan välja mellan 2 kategorier av jordgubbssorter. Dels finns det den gamla typen av jordgubbar som ger skörd under en dryg månads tid, skördetiden delvis beroende av läge och växtzon. Dels så finns det jordgubbsplantor som kan ge skörd under 6 – 7 månaders tid. En planta av denna sort ger bara några få mogna bär var eller varannan dag men den passar bra  för den som vill kunna skörda färska jordgubbar dagligen om än inte i stora mängder åt gången. För att säkert få plantor av denna typ av jordgubbar så skall man fråga efter Remonterande jordgubbar, det finns säkerligen många namnsorter av remonterande jordgubbar likaväl som av de vanliga jordgubbarna. Jag har under 5 års tid odlat en sort som heter Elan och förra sommaren, då plantorna var 5 år gamla, gav de fortfarande skörd om än inte i samma mängd som när plantorna var yngre.

Genom att odla dessa remonterande jordgubbar i kruka så kan man bättre utnyttja deras långvariga skördesäsong. Vintertid kan krukorna som jordgubbsplantorna växer i förvaras ute på en skyddad plats, säkrast är det att gräva ner krukorna i sand så endast någon centimeter av krukorna är ovanför sandytan. På så sätt tål plantorna vinterkylan bättre än när krukorna står direkt på marken. Täcks de av snö så ger den ett bra skydd likaså om krukorna täcks med löv. Det är mycket viktigt att sanden i krukorna inte är torr när det är minusgrader. Så fort vårvärmen väcker plantorna till liv så bör krukorna ställas mot en söder eller östervägg. En ställning mot väggen med 2 eller 3 hyllor med plats för 20 – 30 krukor ger en jämn skörd av jordgubbar. Här på Öland kan de första jordgubbarna då skördas i senare delen av maj och fortsätta till slutet av oktober.

En pensionerad trädgårdsmästares vardag i februari månad.

I stället för att normalt vakna klockan 6 på morron, under den ljusa årstiden när solen redan lyser in i sängkammaren, så väcks  jag  av att katten Kurre jamar och vill ut. Efter att han har legat på min kudde hela natten och ibland slickat mej i håret och kramat om mina öron med sina tassar, och ibland glömt bort att dra in klorna, så vill han nu att jag skall stiga upp redan klockan 5. Han hoppar inte ner på golvet förrän han ser att jag börjar resa mej upp.  Jag går fram till dörren och öppnar den, men nästan alltid så ångrar han sig och hoppar upp på köksbordet för att få mat. Katter skall ju inte vara på köksbordet men det anser inte Kurre för han tycker att vi två är jämlika även om det för det mesta är han som bestämmer hur han skall passas upp. När han efter att ha stått mitt i dörren under några minuter och spanat efter eventuella faror, så går han ut och jag kan gå och lägga mig igen. Men nu så är jag klarvaken och då är det lika bra att börja dagen.

Sedan minst 50 år tillbaka så har jag alltid börjat dagen med att äta frukost sedan jag hämtat dagens tidning. Frukosten har alltid bestått av filmjölk med flingor, mysli, russin, svarta vinbär, äpplen och bananer, nyttigt, välsmakande och enkelt att tillaga. Som pensionär anser jag mig ha tid att läsa tidningen innan jag börjar med vad jag planerat att göra denna dag. Att diska efter frukosten går fort och sedan skall mina krukväxter vattnas. För närvarande så har jag 89 krukväxter i lägenhetens 6 fönster varav ett fönster är lika stort som rummet är brett. För medelsvensson så kanske jag uppfattas som något ”knäpp” men Ni skulle få uppleva hur denna samvaro med växter är både underhållande och hälsosam. Med så många växter blir luften syrerik och renare än i en normal lägenhet med 5 – 6 växter. Det är växter från olika ställen av jordklotet och skötseln av dem kräver verkligen att man vet och förstår hur respektive växt vill uppassas, en del kan vara mera krävande än Kurre. Eftersom det aldrig blir tråkigt att syssla med växterna så går tiden fort och snart är klockan 11 och då är det dags för min förmiddagspromenad.

 Det känns alltid skönt att på morron få komma ut och få frisk luft och att sätta fart på hela kroppen. Nu har promenaden fått en extra lockelse. C.a 2 km från bostaden finns 2 små konstgjorda sjöar som kallas Dämmet. De har en yta på 5 – 600 kvadratmeter tillsammans och en fin asfalterad gång och cykelväg lede dit upp och på ena sidan är det gröna fina gräsmattor och lövskog på andra sidan. Men vad som nu lockar mest är att för ca 2 månader sedan var det en vit, ståtlig  svan som bestämde sig för att bosätta sig i Dämmet. Första veckorna var den misstänksam när jag gick förbi. Det var så snyggt med en vit svan som stilla flöt fram på den blåa vattenytan till synes helt ointresserad av mig och alla andra som promenerar förbi. Det är många som går eller cyklar efter denna väg, från gamla gubbar och gummor till unga sportande damer och killar och många stannar upp för en pratstund. Men en gång när jag gick förbi svanen så började den simma mot land och gick upp på gräsmattan och började gå fram mot mig till synes nonchalant plockande små löv på marken. Den stannade en meter framför mig, såg mig i ögonen och väste. Hon lyckades förmedla att hon var hungrig och nästa dag så fick hon några brödbitar som hon tacksamt tog emot men när de var slut då väste hon igen. Nu har hon fått sällskap av flera yngre svanar som ännu inte fått vit fjäderskrud. Så nu går det åt mera bröd men vi är 10 – 12 personer nu som ger svanarna brödbitar.

Hemkommen efter promenaden så får jag en halvtimmas rast för att läsa, just nu är det ”Analfabeten som kan räkna”, nästan lika skojig och fantastisk som den om ”Hundraåringen som kröp ut genom fönstret”. I samband med läsandet så äter jag 2 – 3 smörgåsar och dricker lite mjölk som lunch. Jag har hemkokt getmese på smörgåsarna. Min dotter Karin i Danmark sköter om mesekokandet och kommer hem några gånger om året med nykokt messmör. 

Två gånger om dagen skall min stora bananplanta duschas och därefter måste golvet där den står torkas. Den står nämligen på ett parkettgolv och för att undvika fläckar så måste vattnet som droppar av bladen torkas upp. 

Innan jag lagar middag så tar jag dagens andra promenad innan det blir alltför mörkt. Som varande vegetarian så består middagen av morötter, palsternackor, kikärter, potatis och ibland lite sojafärs. Dessemellan gör jag morotspannkaka som är en delikatess och som räcker till flera middagar. Eftersom det nu är en lugnare årstid så tar jag ytterligare en halvtimmas läsning eller så skriver jag lite om odling. När jag vet hur miljövänlig det är att odla med sand och gräsklipp och så bra det växer så kan jag inte låta bli att försöka få flera odlingsintresserade att ändra odlingsmetod så blir odlandet både billigare och roligare. När mörkret kommer då är det lämpligt med lite pyssel med någon krukväxt som skall putsas eller få lite större kruka, några krukfat som skall tvättas. Ibland händer det att det är något program på T V som är bra och nyheterna är alltid intressanta Så är det dags att koka havregrynsgröt och äta 2 – 3 goda ost och mese mackor. Efter maten då blir jag trött och vid 22 tiden är det dags att sova. Nog är det konstigt att dagarna går så fort men det kommer alltid en ny dag i morron och snart är det vår.

Pelargoner och andra krukväxter..

De gamla pelargonerna kan man redan nu börja att beskära och ge ny näring. Den bästa näring är givetvis gödselvatten tillverkad av lagrat gräsklipp men tyvärr så har kanske inte alla tillgång till den näringen ännu.  Men jag hoppas att ni om 3 – 4 månader har tillverkat denna förnämliga gödsel. I väntan på gräsets återkomst så låt de näringstörstande växterna få smaka på några korn torkad hönsgödsel. Det är inte bara växterna som vaknar till liv nu när solen återvänder utan på de flesta krukväxter, så kan det finnas ägg av diverse små varelser som också tycker om våra krukväxter. 

Bland de första som föds eller vaknar uthungriga det är bladlössen och de gillar de nya skott som kommer på pelargon med flera växter, med saftiga skott. Glädjande nog så är bladlöss en av de mest lättbekämpade skadedjuren på våra krukväxter. Med tummen och pekfingret så utplånar vi lätt de första som vaknat till liv. Blir det för klibbigt då kan man använda en liten duschspruta fylld med vatten och duscha växten där lössen finns. Bladlöss avskyr vatten och har svårt att överleva om de duschas ofta, tyvärr så gillar inte heller pelargoner att utsättas för vatten på bladen men de klarar av att bli duschade med vatten om det görs på morgon och förmiddagen så att de hinner torka i god tid före kvällen.

Men växter med blanka blad de gillar att duschas med vatten ofta och om man vet att det fanns spinn och trips på några växter förra sommaren då ska man ge dem en daglig dusch så fort dessa växter börja visa tecken till att börja växa. Sköldlöss däremot har inte något emot en dusch med vatten och den här tiden går de lättast att upptäcka om det finns några gamla övervintrade exemplar på t.ex. Fikus, Porslinsblomma med flera växter med blanka blad. Än är det inte så stor risk att sköldlössen börjar föröka sig men det går lättast att skrapa loss dem nu med en vass kniv. Därefter tvättas växten där sköldlössen suttit med såpvatten, 1 matsked såpa till 2 l vatten. Växten får inte utsättas för sol de första timmarna efter tvättningen.

När ni har köpt eller fått en lökväxt t. ex hyacinth, tulpan eller andra vårlökar i kruka så kasta dem inte när de blommat ut, ställ dem på en halvljus plats och vattna dem sparsamt. Det är nämligen mycket lätt att odla blomsterlökar under sommaren och de förökas snabbt så efter några år har man 4 – 5 gånger så många lökar som de man planterat. För snittblommor som narcisser och tulpaner har man då rikligt med blommor att plocka in på våren och försommaren.  Jag återkommer om detta odlingssätt om några månader. Ni som har en Clivia, Mönjelilja heter den på svenska, och vill att den skall b lomma fint till våren och försommaren, så är det nu dags att flytta den till ett svalare ställe, 12 – 15 grader, under 2 – 3 månader innan den på nytt ställs på en ljus plats med vanlig rumstemperatur. Den skall även vattnas sparsamt under vilotiden.

Plantering av buskar och träd.

Skall man plantera buskar och träd som har svårt att klara klimatet där man bor då är det alltid en fördel att plantera dem i sandbädd, då klarar de övervintringen säkrare och dessutom så får de en snabbare start. Vill man ha växtarter som inte klarar högre växtzoner än zon 2 – 3 då kan man ändå klara många av dem, om de får en gynnsam växtplats och de dessutom planteras i sand. Gräv bort jorden på c:a en kvadratmeters yta och 50 – 60 cm djup. Är det tung, lerblandad jord då bör man öka djupet ytterligare 20 cm och lägga ett 15 – 20 cm lager med singel i botten innan sanden fylls på. I synnerhet för växter som är svåra att övervintra så är det viktigt att befintlig jord avlägsnas från rötterna och det betyder att planteringen bör ske när växten är i vila eller har tappat bladen. 

Vid plantering av träd skall man först slå ner ett kraftigt stöd att binda trädet vid. Sätt växten 2 – 3 cm djupare än vad den stått tidigare och sprid ut rötterna innan sanden fylls över rötterna och hela gropen fylls igen. Vattna ett par gånger med c:a 5 liter så att sanden rinner ner och fyller igen eventuelle tomrum, därefter vattnas växten med 3 liter vatten 3 – 4 gånger i veckan vid torr väderlek. Täck hela sandbädden med 10 cm gräsklipp oavsett om planteringen sker sent på hösten eller tidigt på våren. Kraftigväxande träd har oftast flera meter långa rötter men är den omgivande jorden av dålig kvalitet då bildas det rikligare med rötter i sandbädden och av den anledningen så bör man lägga på gräsklipp 2 gånger per säsong för att trädet skall få den näring det behöver. Men för buskar och mindre träd räcker det med gräsklipp en gång per år och då på försommaren.

Odling av bärbuskar i stora krukor och urnor.  

Har man liten tomt eller tillgång till en stor inglasad altan eller om man bor i delar av landet där sommaren är kort då kan man vinna en eller två månader i skördetid genom att odla i urnor. Hösthallon passar bra för detta odlingssätt eftersom de kommer igång tidigare när de står i odlingskärl ovanpå marken och dessutom kan de flyttas till ett skyddat läge, växthus eller södervägg på sensommaren och hösten. Blåbär och vinbär kan man förlänga skördesäsongen på om man odlar några plantor i urnor och andra planterade i marken. 

Naturligtvis skall man använda sand även vid detta odlingssätt. Sanden gör ju att det blir fortare varmt åt rötterna på våren så bara det gör att man kan få 2 – 3 veckors tidigare skörd i jämförelse med odling i jord. Såvida man inte förökar växterna själv så är numera de flesta plantorna man köper planterade i något som kallas jord och för att utnyttja sandens alla fördelar så skall man se till att avlägsna allt från rötterna och spola av dem i vatten innan de planteras i krukorna. Lägg bra dränering i botten av krukorna, står de på jord då är risken stor att hålen täpps igen. Lite singel eller vanliga små stenar duger och för att inte sanden skall rinna igen igenom och täppa till hålen så bör man lägga 5 – 10 cm av gräsklipp ovanpå stenarna. Det tar inte många veckor förrän rötterna bundit sanden så att den stannar kvar. Växterna planteras i samma djup som de stått tidigare men de som är rikt förgrenade långt ner mår bättre av att sättas 5 cm djupare i sanden. Lämna 5 – 8 cm i utrymme upptill i krukan när sanden fylls på, vattna ett par gånger med 2 – 3 liter vatten och lägg därefter på 10 cm nyklippt gräs eller 2 – 3 cm lagrat gräsklipp, det senare skall täckas med 2 – 3 cm sand.

Skötselråd.

När man övervintrar växter i urnor och krukor, oavsett om det är buskar, träd eller perenna växter, så skall de på hösten placeras på en vindskyddad plats, gärna i österläge och mot en vägg. Krukorna skall stå direkt på marken för att ta vara på jordvärmen. Däremot skall man under växttiden se till att det är 1 cm utrymme mellan jorden och botten på krukan för att dräneringen skall fungera. Är det en kall vägg som krukorna står emot då täcks minst halva höjden av krukan med löv både mot väggen och mellan krukorna om det är flera. Det bör vara c:a 2 dm tjockt lövtäcke och när temperaturen går mot 0 då kan man använda lagrat gräsklipp för att hålla lövet på plats. Under vintermånaderna så försvinner inte näringsinnehållet i gräsklippet och när värmen återkommer är det dags att lägga detta gräsklipp i krukorna. Har man växter som är på gränsen att klara vintrarna då bör man även linda in dem med 2 – 3 lager fiberduk, den skyddar dem mera än vad man kan tro. Så länge det inte är köldgrader då skall krukorna vattnas, men sparsamt, med 2 – 3 veckors mellanrum och när det blir sträng kyla då är det stor risk för att rötterna dör om rotklumpen är torr. Därför bör man alltid, så länge det är plusgrader och krukorna inte är täckta med snö, kolla så att det finns fukt åt rötterna. Så fort det börjar våras och solen lyser på växterna så är det viktigt att på nytt se till att vattna krukorna och då grönskar växterna dessutom snabbare. 

Växter med övervintrade blad får lätt brännskador på bladen om inte rotklumpen har hunnit tina upp när vårsolen börjar värma, därför är det bra att skugga dem med fiberduk till dess man är säker på att rötterna kan ta upp vatten. Så fort växterna börjar grönska på våren då är det dags att ge dem sommarens första omgång av lagrat gräsklipp. Skrapa bort 3-5  cm av sanden på c:a 75 % av ytan upptill i krukan, lägg dit ett 2-3 cm tjockt lager lagrat gräsklipp och täck över det med 2 cm sand. De första 3 – 4 åren bör de flesta växterna som odlas i kruka på detta sätt få lagrat gräsklipp 2 gånger per år. Den andra omgången läggs på i slutet av juli

Odling av buskar, träd, perenner, sommarblommor och grönsaker i sand.

Det är många fördelar med att odla i sand istället för att odla i jord även om man kan tycka att det förefaller mera naturligt att odla i jord. När det gäller buskar och träd så etablerar de sig oftast snabbare när de planteras i sand. Övervintringsförmågan ökar för flertalet växtarter motsvarande 2 – 3 växtzoner och det är ju mycket värdefullt för den som bor i kallare klimat. Det gör att man kan plantera växtarter och sorter som man inte kan ha när de planteras i jord. Beträffande rosor så tycks de mera än andra växtarter uppskatta att få växa i sand och om man odlar dem i krukor då kan man både förlänga och få tidigare blomning när de odlas i sand.  Beträffande odling av grönsaker så blir skötseln ofta enklare och skörden av många sorter blir större. 

En anledning till sandens gynnsamma inverkan är att växtrötterna får god tillgång till syre i sanden eftersom sanden inte kan binda vatten på samma sätt den torvmullsblandade jorden gör och även kompakt lerjord binder fukten så att växtrötterna har svårt att ta upp syre. För de som odlar i områden där våren är sen så är det mycket fördelaktigt att odla i sand. I drygt 30 års tid odlade jag i Indal som ligger 2 mil västerut från Sundsvall och växtzon där är 5 – 6. Jag hade en inramad sandbädd, 15 cm hög och där satte jag alltid potatis den 1:a Maj och den blev skördeklar till midsommar. 

Det är naturligtvis inte bara potatis som ger tidigare skörd vid odling i sandbädd utan även sallat, rädisor m.m. Det finns även tecken som tyder på att kombinationen sand och gräsklipp bidrar till att det bildas andra arter av marklevande organismer som troligen bidrar till att öka växternas trivsel och växtkraft. Dessutom så får vi inte glömma den positiva miljöpåverkan som vi uppnår när gräsklippets koldioxidutsläpp tas upp av de odlade växterna istället för att det sprids i atmosfären så som det sker när klippet får ligga kvar på gräsmattorna. Ytterligare en fördel med sanden i jämförelse med den jord som säljs i säckar är att man kan odla samma växtart i samma sand i 20 – 30 års tid utan att behöva byta. Jag odlade t.ex. tomater i samma sand i 18 år (tills jag flyttade från Krånge till Öland) utan att växtresultatet försämrades. Enligt rekommendationer skall säckjorden bytas varje år.

Odling i sandbädd på friland.

När det gäller odling av grönsaker i sandbädd då är det enklast att göra ramar av bräder. Djupet på bädden bör vara 15 – 20 cm. Det räcker om man har 15 cm breda bräder till ramen om grästorven grävs bort inne i ramen och även c:a 5 cm utanför. Lägg tegelstenar i hörnen på ramen och med 1,5 meters mellanrum på sidorna så att ramen vilar på stenarna och fyll i sand så att ramen vilar på sand så ruttnar inte bräderna. Fyll i sand så att den går upp till kanten på bräderna. Det bör vara ett par centimeter mellan sandbädden och övre kanten på bräderna men sanden sjunker ihop när den vattnas. Det är enklast att göra en sammanhängande sandbädd på 5 – 6 meter istället för att använda pallkragar och bredden på bädden bör inte vara bredare än 120 cm, då når man mitten av bädden från båda sidorna. Det är både snyggast och trevligast att arbeta med växterna om sandbädden ligger på en gräsmatta. Beroende av odlingens storlek så kan man mycket väl ha 2 eller 3 sandbäddar men då med tillräckligt avstånd emellan varje så att gräset kan klippas. Det är en fördel att göra detta redan nu, om man bor där det inte kommit någon snö ännu, så är man klar att starta odlandet när våren kommer.

Perenner och sommarblommor i sandbädd.

Djupet på sandbädd i en rabatt för perenner bör vara 30 cm om man vill ha många olika arter.  Eftersom vinterhärdigheten varierar mycket mellan arterna och sorterna i samma art så är det en stor fördel om sanddjupet är minst 30 cm. Övervintringsförmågan ökar om rötterna, lökar och knölar är omgivna av sand både på över och undersidan. Inramningen av bädden kan göras med olika material, stockar, bräder, stenar eller vad som passar ens smak och fantasi. Men det är alltid en fördel om ytan i rabatten ligger 15 – 20 cm ovanför omgivande mark.  Det är inte någon tvekan om att skötseln av rabatten är enklare och växtresultatet bättre om man väljer sand i stället för jord, oavsett vilken jord man använder. I rabatter för sommarblommor räcker det med ett sanddjup på 20 cm och även där så är det en fördel om ytan på rabatten ligger högre än marken omkring. Då värms sanden upp fortare och plantorna växer snabbare och börjar blomma tidigare. När man lägger en sandbädd på jorden då bör man täcka jordytan först med tidningar för att förhindra fleråriga ogräs att växa igenom sanden. Fins det rötter av kvickrot eller kirskål då bör man köpa en speciell duk som släpper igen luft och vatten men inte växtrötter och lägga den under sandbädden.

Lagring av gräsklipp

Eftersom det är på våren och försommaren som behovet av gräsklipp för marktäckning är som störst, så är frågan vad man skall göra av gräsklippet under resten av säsongen. Det förefaller naturligast att  bara låta klippet ligga kvar men då ökar koldioxidutsläppet i atmosfären och det gynnar även tillväxten av mossa i gräsmattan som ju inte passar om man vill ha en perfekt gräsmatta. Men har man en gräsmatta som inte växer så kraftigt då är det bra att låta gräset ligga kvar några gånger under säsongen men med några veckor mellan varje gång. Men det finns behov av näring till växterna i blomsterurnor, till krukväxter och på andra ställen där det inte passar att lägga 10 cm gräsklipp av praktiska skäl eller kanske för att man inte tycker att det ser snyggt ut. Det är vid dessa tillfällen som lagrat gräsklipp passar mycket bra.

Genom att lagra gräsklipp lufttätt i plastsäckar bevaras dess näringsinnehåll och dessutom blir det kompakt så att 2-3 cm av lagrat gräsklipp innehåller samma näringsmängd som 10 cm nyklippt gräs. Gräsklippet bör stoppas i plastsäckar samma dag som gräset klipps och om gräsklippet är torrt då bör man vattna över det med stril innan det packas in i säckarna. Under försommaren när gräset är saftigt och om säcken får ligga i solen, så omvandlas det på 2 månader till en kogödselliknande massa. Det som stoppas i säckar på eftersommaren kan ta 4 – 5 månader innan det omvandlas. Man skall inte lägga gräsklippet i kompost för då försvinner en stor del av näringsinnehållet utan det skall alltid förvaras lufttätt. Men man kan mycket väl ha en plastsäck i kompostbehållaren och lägga gräsklippet i den. Gräsklipp kan förvaras i tätslutna plastsäckar i minst 2 år utan att näringsinnehållet minskar, under förutsättning att det inte finns hål på säcken.

Hur man använder lagrat gräsklipp.

Anser man att det ser skräpigt ut i blomsterrabatter om jordytan täcks med 10 cm gräsklipp, då kan man i stället gödsla med lagrat gräsklipp. Jordytan mellan växterna täcks då med ett 2 – 3 cm tjockt lager av det lagrade gräsklippet, som är lika klibbigt som kogödsel. Undvik att lägga klippet mot stjälkarna på växterna utan lämna ett par centimeter öppen yta intill växterna. För att förhindra att det lagrade gräsklippet torkar på ytan och därmed minska gödslingseffekten skall det täckas med 3 – 4 cm jord eller sand. Gäller det små ytor är det enklast att skrapa undan översta jordlagret, lägga på gräsklippet och lägga tillbaka jorden.  Även om det då ser ut som om jorden ligger bar så har gräsklippet en fuktighets bevarande effekt och är stimulerande för maskar och andra varelser nere i jorden men däremot hindrar det inte ogräset lika effektfullt som 10 cm nyslaget gräsklipp som läggs ovanpå jordytan.

För sådär 50 år sedan var det självklart att det man odlade i, det var jord och för krukväxter användes kompostjord som var en blandning av jord och komposterat organiskt material. Numera är namnet odlingssubstrat mera passande eftersom större delen av det man nu använder till krukväxter och ibland även vid plantering av växter på friland innehåller ytterst lite av vanlig jord.  Istället innehåller den jord som säljs till största delen torvmull från myrmark. Det gör att den jorden är lättare och att den suger upp fukten effektivare än vanlig jord. När det gäller vattning av krukväxterna så behöver man följaktligen inte vattna dem så ofta och samma gäller naturligtvis när den används till växter på friland. Men en stor nackdel med detta är att torvmullsrik jord binder vatten på bekostnad av syretillgång i jorden och det är en av förklaringarna varför en krukväxt plötsligt dör. För de flesta växter så är det mycket viktigt med riklig tillgång på syre till rötterna. En sparsam inblandning av torvmull passar bäst. När jag började inom trädgårdsyrket då skulle man blanda in högst 10 % torvmull i kompostjorden och det passar nog bra även nu om man skall använda någon form av jord. Det är mycket som talar för att torvmull i de mängder den används nu till blomjord inte är så lyckad och det är kanske anledningen till att man rekommenderar omplantering av krukväxterna varje år. 

När frö från buskar, träd och olika växter hamnar på myrmark så är det ett fåtal arter som överlever och ofta finns där döda träd som bara överlevt i några år. Det är endast ett fåtal arter som klarar av att leva i denna torvmulls jord som är huvudbeståndsdelen i den påsjord som säljs. Med det odlingssubstrat som jag använder så har jag många krukväxter som inte planterats om på 15 – 20 år och med mycket bra resultat. Men man måste öka krukstorleken med några års mellanrum för att nya rötter skall få plats. Det är endast en blandning av sand och grus som jag har använt till alla krukväxter, blomsterurnor men även vid odling i bänk för att få tidigare skörd och för säkrare övervintring av växter som kräver lägre växtzon än den där man planterar växterna. Grus och sand blandningen skall ha en kornstorlek mellan 0 – 8 mm men en liten höjning av kornstorleken går även bra. De som säljer grus och sand har oftast en blandning som kallas ”08” som passar bra till de flesta krukväxter även om det till växtarter, som vill ha luftigt åt rötterna, mår bättre om man sållar bort de minsta sandpartiklarna.

För att uppnå bästa växtresultat vid odling i sand så får det inte finnas med någon jord i blomkrukorna, varken vanlig jord eller den som säljs. Orsaken till detta är att det troligen är andra arter av levande organismer i jord än de som trivs i blandningen av sand och gräs. Detta betyder att det går lättast med växter som kan förökas genom sticklingar eller frösådd. Det går bra att sätta sticklingar direkt i sand och likaså att så i sand. Även när man sätter lökar och knölar så är det inget problem.  När det gäller växter som tappar bladen, då de går i vila,  kan jorden sköljas bort från rötterna innan växten planteras i sand. Men eftersom det är både miljövänligare, enklare och billigare att odla krukväxter i sand så lönar det sig att flytta över alla växter även om man inte kan ta bort all jord från deras rötter. Då tar man loss all jord som det går att ta loss utan att rötterna skadas men ofta går det att ta bort lite av rötterna i botten av rotklumpen utan att det hindrar tillväxten. I samband med att jorden avlägsnas så fylls då sand i krukan och det kan vara bra att öka krukstorleken något. Eftersom det passar bäst att plantera om växterna tidigt på våren innan de börjat växa och i samband med beskärning av de som skall beskäras, så blir det ett litet problem första våren när man övergår från vanlig blomjord och konstgödsel till sand och gräsklipp. Visserligen kan man spara denna omändring några månader tills det finns tillgång till lagrat gräsklipp men när krukväxterna kommit igång efter vintervilan då är risken större att tillväxten störs av dessa omändringar och att vänta ända till nästa vår är alltför avlägset. Men i väntan på näring från lagrat gräsklipp, till krukväxterna, så går det att ge dem torkad hönsgödsel under de 2 – 3 månader det tar att tillverka lagrat gräsklipp eller till dess det finns nässlor eller gröna blad av vilda växter att tillverka gödselvatten av.

När de växter som har kvar en del jord på rotklumpen fått ny sand i stället för den bortagna jorden  kan de gödslas med hönsgödsel men i små mängder. För en 2 – 3 år gammal pelargon räcker det med 1 tesked hönsgödsel med ett par veckors mellanrum. Det är enklast att bara strö ut hönsgödseln i sanden upptill i krukan och röra ner den ytligt. När det tidigt på våren finns tillgång till nässlor eller andra gröna växter  klipper man dem i 3 – 5 cm långa bitar, lägger dem i en hink med vatten och efter 2-3 dygn kan detta vatten användas som gödselvatten och det är bättre än de näringslösningar som säljs och även bättre än hönsgödsel. Fyll på med vatten, nya nässlor och andra växtdelar i samma hink med 2 – 3 veckors mellanrum. På så sätt kan krukväxterna gödslas med bra näring ända till dess man har tillgång till lagrat gräsklipp.