Sommarblommor och blomjord

Låt sommarblommor pryda villatomten. Perennaväxter i all ära men frågan är om det inte blir mera fägring av olika ettårsväxter som lejongap, ringblommor, prästkragar, petunia, tagetes m fl arter. Oavsett om man har bara ett litet utrymme att disponera för blomsterfägringen eller stora rabatter så kan man ha många olika sorter och färger. En annan fördel med sommarblommor är att många sorter av dem är utmärkta som snittblommor och det är roligt att varje lördag kunna plocka in en bukett fräscha och väldoftande blommor.  Men vad som jag upplever som största tjusningen med alla dessa olika sommarblommor det är att man även kan börja lite smått med odlandet trots att det känns kyligt ute. När det fortfarande ligger snö kvar på marken så kan man börja pysslandet med sådden och skolning av vissa växter.

Givetvis så kan man gå till blomsteraffären eller plantskolan och köpa plantor av dessa växter, när våren har kommit och det är dags att sätta ut dem. Det är naturligtvis enklast men då går man miste om hälften av den tjusning, glädje och spänning man känner när man ser hur de små fröplantorna frodas och trivs med den omvårdnad de får. Naturligtvis så händer det även att plantorna bara vissnar ner och dör men det kan man se som en naturlig utgallring därför att största problemet, när man har fångats av tjusningen med att föröka genom frösådd och delning, det är att växtantalet blir för stort och det är mycket svårt att bara kasta bort några fina plantor.

Naturligtvis så tar jag för givet att ni som är intresserad av att pröva på egen förökning av utplanteringsväxter, även går tillväga på ett miljövänligt och naturligt sätt. Jag såg början av ett TV program där man skulle lära barn att odla. I ett växthus lade man ut några säckar torvmullsblandad jord, klippte bort plasten på översidan och så plockade man upp några tomatplantor ur en kartong och grävde ner dem i torvmullen som skulle vara gödslad så att man slapp ha något besvär med gödslingen. Då stängde jag av TV:n . Vill man få uppleva tjusningen med att odla då bör man verkligen inte starta med några säckar så kallad blomjord som är långt ifrån naturlig och som dessutom ökar koldioxidutsläppet. Även om jag inte är någon kemist så kan jag inte förstå annat än att användningen av denna typ av blomjord bidrar till ökat koldioxidutsläpp, den innehåller ju trots allt fossilt lagrat organiskt material. Det är sannerligen ingen brist på koldioxid så att vi behöver gräva upp den som under tusentals års tid lagrats i myrmarkerna. Att några affärsinriktade företag upptäckt hur enkelt det är att utnyttja myrmark, bearbeta den och kalla den för blomjord det är till mycken stor nackdel för naturen . Innehållet i dessa säckar kallas för jord men det är så långt ifrån vad växterna i naturen väljer att växa i när de sprids genom frö.  Att man dessutom säljer denna vara som blomjord speciellt anpassad för, pelargonior, rosor, potatis och många andra växter är närmast som ett skämt och en nedvärdering av växternas egen förmåga att välja rätt näring.

Det är mycket enkelt att visa på växternas krav beträffande jord eller odlingssubstrat, som numera är ett mera passande namn eftersom det finns många odlingar där man inte använder vanlig naturlig jord. När det gäller odling och skötsel av krukväxter inomhus och odling i stora krukor och urnor ute samt odling i upphöjda bäddar på villatomten så är den vanliga jorden inte så passande eftersom ett fåtal har tillgång till forna tiders kompostjord som då användes till både krukväxter, blomsterrabatter och växter som krävde en god jord. För den som nu för första gången skall börja att draga upp plantor av olika växter och att odla på ett miljövänligt sätt så kan det vara lite svårt att följa naturens lagar till hundraprocent första året, därför att det tar ett år både för växterna och odlaren att anpassa sig till denna odlingsmetod.

Det enda som behövs för all odling det är en blandning av sand och grus samt gräsklipp, bevis för detta kan ni se på denna pelargon som står och väntar på 19 växtsäsongen. Den har aldrig planterats om, så som rekommenderas för flertalet krukväxter. Med omplantering menas att man tar bort det mesta eller allt av den gamla jorden som finns i krukan och tillför ny jord. När krukväxter odlas i sand behöver man bara öka krukstorleken med några centimeter så att ny sand kan fyllas på med några års mellanrum eftersom växten efterhand får flera och kraftigare rötter. Om den gamla jorden måste bytas efter ett år är det ett tecken på att den består av fel material eller att man använder olämplig näring.

Denna växt Nolina Beaucarnea Longifolia är 32 år gammal och även den har stått i samma sand hela tiden men fått lite ny sand varje gång som krukstorleken ökats. Dessa två växter är ett tydligt bevis på att sand är det absolut bästa odlingssubstrat vi kan använda och dessutom det miljövänligaste och billigaste.

Så därför anser jag att det är självklart att endast använda sand även när man skall så frö av sommarblommor istället för att köpa hem några säckar av köpjord. Beroende på var man bor så kan en del hämta lite sand någonstans ute i naturen men för alla så finns det möjligheten att köpa hem sand. Man kan gärna köpa hem några kubikmeter sand därför att den kan ligga i flera år utan att förändras. När man nu skall så dessa frön av sommarblommor i sand, som det inte odlats i tidigare, så måste man endera blanda ut sanden med den såjord som finns att köpa, 50 % av vardera eller också blanda ut sanden med jord från trädgårdsland eller blomsterrabatter. Även då med 50 % av vardera. När man har odlat i sand ett år, oavsett vilka växter som odlats, då är den sanden utmärkt att använda som såjord kommande vårar.

Är man förutseende så skall man spara tomma smörkartonger och liknande för att ha vid sådd men fyrkantiga plastkrukor 8 cm stora passar mycket bra att använda.  Lägg först ett centimeter tjockt lager av lagrat gräsklipp i botten av krukan men i brist på detta så går det bra med lite mossa från gräsmattan eller varstans i naturen där man hitta den. Fyll krukan med sanden men när det är små frön som skall sås då är det en fördel att sålla sanden i det översta knappt centimetertjocka lagret. På de flesta fröpåsar står det sådjup och även groningstemperatur. Vid sådd av små frön, t. ex Lobelia då sår man ut dem över den sållade sanden och därefter läggs ett platt föremål, tom fröpåse eller liknande över sådden och påsen trycks ner lätt. Stryk bort eventuella frön som fastnar på påsen. När sådden är klar ställs krukorna ner i ljummet vatten som bör gå upp på 2 tredjedelar av krukhöjden. De får stå i vattnet en timmas tid varefter krukorna ställs på en passande plats med lämplig temperatur och ljus. Täck över krukan eller krukorna med plastfolie så att luften hålls fuktig. Det finns små lämpliga plastlådor med ett plasttak som läggs över lådan där man ställer ner krukorna med frösådden. Duscha över frösådden 2 gånger per dag med en liten duschspruta till dess fröna börjar gro men därefter duschas frösådden bara en gång per dag men se noga till att sanden i krukorna hålls fuktig genom underbevattning ett par gånger i veckan. Antalet gånger beroende på temperaturen där frösådden står. Så fort fröplantorna fått hjärtbladen och börjar växa så skall skyddet av plast eller lådtaket lyftas av. Efter några dagar till några veckor beroende på växtart så är det dags för skolning av plantorna och lämplig skolningssand men det återkommer jag till.