Lagring av gräsklipp

Eftersom det är på våren och försommaren som behovet av gräsklipp för marktäckning är som störst, så är frågan vad man skall göra av gräsklippet under resten av säsongen. Det förefaller naturligast att  bara låta klippet ligga kvar men då ökar koldioxidutsläppet i atmosfären och det gynnar även tillväxten av mossa i gräsmattan som ju inte passar om man vill ha en perfekt gräsmatta. Men har man en gräsmatta som inte växer så kraftigt då är det bra att låta gräset ligga kvar några gånger under säsongen men med några veckor mellan varje gång. Men det finns behov av näring till växterna i blomsterurnor, till krukväxter och på andra ställen där det inte passar att lägga 10 cm gräsklipp av praktiska skäl eller kanske för att man inte tycker att det ser snyggt ut. Det är vid dessa tillfällen som lagrat gräsklipp passar mycket bra.

Genom att lagra gräsklipp lufttätt i plastsäckar bevaras dess näringsinnehåll och dessutom blir det kompakt så att 2-3 cm av lagrat gräsklipp innehåller samma näringsmängd som 10 cm nyklippt gräs. Gräsklippet bör stoppas i plastsäckar samma dag som gräset klipps och om gräsklippet är torrt då bör man vattna över det med stril innan det packas in i säckarna. Under försommaren när gräset är saftigt och om säcken får ligga i solen, så omvandlas det på 2 månader till en kogödselliknande massa. Det som stoppas i säckar på eftersommaren kan ta 4 – 5 månader innan det omvandlas. Man skall inte lägga gräsklippet i kompost för då försvinner en stor del av näringsinnehållet utan det skall alltid förvaras lufttätt. Men man kan mycket väl ha en plastsäck i kompostbehållaren och lägga gräsklippet i den. Gräsklipp kan förvaras i tätslutna plastsäckar i minst 2 år utan att näringsinnehållet minskar, under förutsättning att det inte finns hål på säcken.

Hur man använder lagrat gräsklipp.

Anser man att det ser skräpigt ut i blomsterrabatter om jordytan täcks med 10 cm gräsklipp, då kan man i stället gödsla med lagrat gräsklipp. Jordytan mellan växterna täcks då med ett 2 – 3 cm tjockt lager av det lagrade gräsklippet, som är lika klibbigt som kogödsel. Undvik att lägga klippet mot stjälkarna på växterna utan lämna ett par centimeter öppen yta intill växterna. För att förhindra att det lagrade gräsklippet torkar på ytan och därmed minska gödslingseffekten skall det täckas med 3 – 4 cm jord eller sand. Gäller det små ytor är det enklast att skrapa undan översta jordlagret, lägga på gräsklippet och lägga tillbaka jorden.  Även om det då ser ut som om jorden ligger bar så har gräsklippet en fuktighets bevarande effekt och är stimulerande för maskar och andra varelser nere i jorden men däremot hindrar det inte ogräset lika effektfullt som 10 cm nyslaget gräsklipp som läggs ovanpå jordytan.

För sådär 50 år sedan var det självklart att det man odlade i, det var jord och för krukväxter användes kompostjord som var en blandning av jord och komposterat organiskt material. Numera är namnet odlingssubstrat mera passande eftersom större delen av det man nu använder till krukväxter och ibland även vid plantering av växter på friland innehåller ytterst lite av vanlig jord.  Istället innehåller den jord som säljs till största delen torvmull från myrmark. Det gör att den jorden är lättare och att den suger upp fukten effektivare än vanlig jord. När det gäller vattning av krukväxterna så behöver man följaktligen inte vattna dem så ofta och samma gäller naturligtvis när den används till växter på friland. Men en stor nackdel med detta är att torvmullsrik jord binder vatten på bekostnad av syretillgång i jorden och det är en av förklaringarna varför en krukväxt plötsligt dör. För de flesta växter så är det mycket viktigt med riklig tillgång på syre till rötterna. En sparsam inblandning av torvmull passar bäst. När jag började inom trädgårdsyrket då skulle man blanda in högst 10 % torvmull i kompostjorden och det passar nog bra även nu om man skall använda någon form av jord. Det är mycket som talar för att torvmull i de mängder den används nu till blomjord inte är så lyckad och det är kanske anledningen till att man rekommenderar omplantering av krukväxterna varje år. 

När frö från buskar, träd och olika växter hamnar på myrmark så är det ett fåtal arter som överlever och ofta finns där döda träd som bara överlevt i några år. Det är endast ett fåtal arter som klarar av att leva i denna torvmulls jord som är huvudbeståndsdelen i den påsjord som säljs. Med det odlingssubstrat som jag använder så har jag många krukväxter som inte planterats om på 15 – 20 år och med mycket bra resultat. Men man måste öka krukstorleken med några års mellanrum för att nya rötter skall få plats. Det är endast en blandning av sand och grus som jag har använt till alla krukväxter, blomsterurnor men även vid odling i bänk för att få tidigare skörd och för säkrare övervintring av växter som kräver lägre växtzon än den där man planterar växterna. Grus och sand blandningen skall ha en kornstorlek mellan 0 – 8 mm men en liten höjning av kornstorleken går även bra. De som säljer grus och sand har oftast en blandning som kallas ”08” som passar bra till de flesta krukväxter även om det till växtarter, som vill ha luftigt åt rötterna, mår bättre om man sållar bort de minsta sandpartiklarna.

För att uppnå bästa växtresultat vid odling i sand så får det inte finnas med någon jord i blomkrukorna, varken vanlig jord eller den som säljs. Orsaken till detta är att det troligen är andra arter av levande organismer i jord än de som trivs i blandningen av sand och gräs. Detta betyder att det går lättast med växter som kan förökas genom sticklingar eller frösådd. Det går bra att sätta sticklingar direkt i sand och likaså att så i sand. Även när man sätter lökar och knölar så är det inget problem.  När det gäller växter som tappar bladen, då de går i vila,  kan jorden sköljas bort från rötterna innan växten planteras i sand. Men eftersom det är både miljövänligare, enklare och billigare att odla krukväxter i sand så lönar det sig att flytta över alla växter även om man inte kan ta bort all jord från deras rötter. Då tar man loss all jord som det går att ta loss utan att rötterna skadas men ofta går det att ta bort lite av rötterna i botten av rotklumpen utan att det hindrar tillväxten. I samband med att jorden avlägsnas så fylls då sand i krukan och det kan vara bra att öka krukstorleken något. Eftersom det passar bäst att plantera om växterna tidigt på våren innan de börjat växa och i samband med beskärning av de som skall beskäras, så blir det ett litet problem första våren när man övergår från vanlig blomjord och konstgödsel till sand och gräsklipp. Visserligen kan man spara denna omändring några månader tills det finns tillgång till lagrat gräsklipp men när krukväxterna kommit igång efter vintervilan då är risken större att tillväxten störs av dessa omändringar och att vänta ända till nästa vår är alltför avlägset. Men i väntan på näring från lagrat gräsklipp, till krukväxterna, så går det att ge dem torkad hönsgödsel under de 2 – 3 månader det tar att tillverka lagrat gräsklipp eller till dess det finns nässlor eller gröna blad av vilda växter att tillverka gödselvatten av.

När de växter som har kvar en del jord på rotklumpen fått ny sand i stället för den bortagna jorden  kan de gödslas med hönsgödsel men i små mängder. För en 2 – 3 år gammal pelargon räcker det med 1 tesked hönsgödsel med ett par veckors mellanrum. Det är enklast att bara strö ut hönsgödseln i sanden upptill i krukan och röra ner den ytligt. När det tidigt på våren finns tillgång till nässlor eller andra gröna växter  klipper man dem i 3 – 5 cm långa bitar, lägger dem i en hink med vatten och efter 2-3 dygn kan detta vatten användas som gödselvatten och det är bättre än de näringslösningar som säljs och även bättre än hönsgödsel. Fyll på med vatten, nya nässlor och andra växtdelar i samma hink med 2 – 3 veckors mellanrum. På så sätt kan krukväxterna gödslas med bra näring ända till dess man har tillgång till lagrat gräsklipp.